Statsmannamässigt, orakelaktigt, mångtydigt – republikens president Sauli Niinistö inledde jubileumsåret med ett tal där få punkter var klart uttalade och där mycket finns mellan raderna. Man kunde rentav tro att Niinistö, född i Salo, var savolaxare – om dessa heter det som bekant att då de säger något vilar ansvaret på lyssnaren.

Det betyder inte att presidenten skulle ha hållit något dåligt tal, tvärtom kan man hålla med Mika Aaltola, programdirektör vid Utrikespolitiska institutet, som i Ilta-Sanomat (2/1) betecknar talet som Niinistös bästa hittills. Aaltola tar fasta på hur Niinistö tydligt markerade Finlands plats i Europa och världen.

På den punkten var Niinistö fri från all orakelmässighet: "Finland är en del av den västerländska kulturen, och vi har ett västerländskt tankesätt. Att främja välfärd och bygga fred har varit vårt mål."

Den här västerländska dimensionen markerades tydligt då Finland i mitten av 1990-talet valde att söka medlemskap i EU – ett EU som enligt president Niinistö behövs mer nu än på årtionden men som samtidigt är svagare och mer splittrat än någonsin. "Europa har varit en stark förespråkare för demokrati, jämlikhet och mänskliga rättigheter. Dessa värden har vi exporterat, ibland i mästrande ton.

I dag tvingas vi försvara dem innanför Europas gränser", fastslog Niinistö och pekade unionens svaghet på den internationella scenen. "EU har förlorat terräng i den internationella politiken. Nu förutspås det att presidenterna Putin och Trump kommer att diskutera Europa över Europas huvud. Och när det gäller Syrien, sägs det att Ryssland och Turkiet försöker åstadkomma fred. EU kan inte vara frånvarande från de bord där framtiden avgörs."

Hur EU ska återvinna sin position som internationell spelare hade presidenten inga råd om, men nog några pekpinnar: "I sina egna åtgärder har unionen under sin blomstringsperiod gått långt in på detaljnivå och samtidigt utvidgats mycket snabbt. Nu måste unionen kunna fokusera på det som är viktigast för Europas människor och familjer. Svaret är: att få leva i fred och trygghet. Terrorhotet, rädslan för krig och kraftiga migrationsströmmar skapar osäkerhet."

Kampen mot terrorn kräver resoluta åtgärder och långtgående internationellt samarbete. Här kom Niinistö till en punkt som kanske kräver lite tolkning: "Att man effektivt kan hämta och utbyta information och att myndigheterna i olika länder har ett flexibelt samarbete är avgörande för bekämpningen av det onda."

Detta ska samtolkas med en annan punkt tidigare i talet där Niinistö var inne på det godas kamp mot det onda och våra blinda fläckar beträffande omvärlden som inte nödvändigtvis är vacker eller där alla tänker enbart vackra tankar. "Vår grundlag ger ett starkt skydd för enskildas rättigheter.

Vi står emellertid inför mycket svåra frågor: hur ska vi förhålla oss till en situation där den kollektiva säkerheten vägs mot individens rättigheter? När något ont har skett frågar man ofta i efterhand varför man inte redan tidigare gjorde tillräckligt för att stoppa terroristen. Det dåliga svaret är att man inte hade tillräckliga befogenheter. Ett sådant svar förmedlar en känsla av maktlöshet."

För den som följt med debatten om Finlands inre och yttre säkerhet var det här en stark signal om att presidenten stöder kraven på ökade befogenheter för Skyddspolisen att övervaka teletrafik och agera också utanför landets gränser.

Republikens president kan inte hålla ett nyårstal jubileumsåret 2017 utan att beröra Finland som nation och själva idén om den självständiga nationen. Niinistö tangerade den romantiserade bild av nationen som skapades av våra nationalkonstnärer årtiondena för självständigheten, men flyttade snabbt fokus till dagens värld och hur den delaktiges nationalkänsla bottnar i växelverkan.

"Finland agerar på ett sätt som tar hänsyn till människan, och människan i sin tur gör en insats för ett gemensamt mål. Mellan individen och samhället uppstår ett ordlöst kontrakt, som resulterar i en positiv samhörighet och en nationalkänsla som värdesätter andra."

Niinistö var inne på ett liknande resonemang redan i början av sitt tal där han betonade individens, allas vårt ansvar för våra medmänniskor. "Du mår bra när ingen mår dåligt. Ge alltså den hjälp du kan. Ett annat budskap kunde vara: Ta ett rimligt ansvar, åtminstone för dig själv. Gör alltså vad du förmår." Lite som John F. Kennedys klassiska ord i installationstalet 1961, "fråga inte vad landet kan göra för dig utan vad du kan göra för landet".

President Niinistös Finland är medborgarnas Finland, landet vi bygger tillsammans. "Det finländska samhället är mycket mer än bara staten. Medmänniskor, människor i näromgivningen, alla har vi befogenhet att göra gott. När vi hjälper andra har alldeles vardagliga saker stor betydelse, som när det gäller att bekämpa marginalisering, mobbning i skolan eller ensamhet. Detta är inte bort från den offentliga makten, som man ibland befarar, utan tvärtom vi bygger landet tillsammans."

Här kan man ändå sätta ett frågetecken – trots det lite gåtfulla "inte bort från den offentliga makten" – öppnar det här också för en tolkning där presidenten ger klartecken att riva ned offentlig service och pådyvla ansvaret åt medborgarna själva.

Niinistö talade också för en sund, icke-uteslutande nationalism som "utesluter ingen, inte heller på grund av härkomst, utan tar andra i beaktande och inbjuder till att delta."

Bra sagt, men signalen till de extremister som betecknar sig som nationalister kunde ha varit ännu tydligare.