Hur många gånger har man inte hört politikerna, företrädesvis sannfinländare, kasta fram argumentet om att den obligatoriska svenskan i Finland tillkom år 1968 i en kohandel mellan SFP och den dåvarande undervisningsministern Johannes Virolainen (C)?

Bluff och båg. Janne Väistö blir i dag, fredag, ­doktor med en avhandling som leder i bevis att kohandelsteorin inte stämmer.

Vad som är ännu bättre än så – Väistös doktorsavhandling visar att det finns en hel räcka av reella förklaringar till varför svenskan är ett obligatoriskt skolämne i Finland. Svenskan hade på 1960-talet ett stort existensberättigande, inte minst som en garanti för att Finland uppfattades som en del av Norden, västvärlden och den västliga kultursfären.

Den här ståndpunkten hade rotat sig under kalla­ kriget, närmare bestämt som en positionerings­faktor i förhållande till Sovjet. Dessutom betraktades språket som viktigt för landets konkurrenskraft och för kommunikation till utlandet.

Men Väistö betonar också 1960-talets ideal om en samhällelig jämlikhet samt beslutet om språkfred som samhällets olika aktörer överenskom om ­under vinterkriget och som höll under ­hela efterkrigstiden. Denna språkfred bröts först på 1980-­talet som en följd av att massmedierna började­ släppa fram kritik mot svenskan.

Rent politiskt hade svenskan draghjälp av 1930-talets förändringar i världspolitiken. Finland tvingades att öka sitt samarbete med de övriga nordiska länderna, särskilt Sverige.

Att språkfrågan blev ett presidentvalstema sägs ha haft avgörande betydelse, särskilt som svenskan­ då ställdes i relation till den nationella kulturen, utrikespolitiken och jämlikheten. Urho Kekkonen hade behov att profilera sig som en hela landets president, som enligt den tidens praxis kort efter valet utnämnde en ny regering.

Det är sant att SFP fick en vågmästarroll i rege­ringen, men utan den långa kedjan av ­motiveringar skulle partiet enligt Väistö aldrig ha fått igenom sitt krav på obligatorisk skolsvenska. Statsministern Mauno Koivisto hade en aktiv roll och vänstern skulle aldrig ha gett sitt stöd till en rockärmslösning.

Till de nya och intressanta rönen i Väistös avhandling hör också att Sverige var både på­drivare och observatör i språkfrågan på 1960-talet. Svenska­ utrikesdepartementet höll pressen informerad om alla vändningar.

Den svenska statsmaktens intresse kan för­klaras av att det också var viktigt för Sverige och ­svenskarna att Finland skulle förbli en del av ­Norden och den västliga kultursfären. På samma­ sätt skulle Sverige även i denna dag ha skäl att ­intressera sig för svenskans öde i Finland.

De motiveringar som gällde för den obligatoriska­ skolsvenskan i Finland på 1960-talet är ännu i ­denna dag lika relevanta, ja kanske till och med ­ännu mer vederhäftiga än för några år sedan. Då det gäller de öst-västliga relationerna verkar världen igen ha glidit in i ett spänningstillstånd som påminner om det kalla kriget.

Svenskan på skolschemat hjälper oss finländare­ att identifiera och markera vår samhälleliga posi­tion. Och med tanke på alla de yttre hot av typ ­internationell terror vi nu utsätts för skulle massmedierna och politikerna i Finland ha alla skäl att återgå till det tillstånd av språkfred som hjälpte oss finländare att hålla sams under efterkrigstiden.

Till på köpet har vi efter 1960-talet byggt upp en tät samhällsstruktur och kompetenskrav som förutsätter att svenskan är med som ett led i den finländska skolundervisningen. Den är alltså inte lika lätt att avskaffa i dag som åren efter tillkomsten.

Janne Väistö skriver på ett ställe i avhandlingen att svenska språket är en del av den finska kulturen. I den meningen slår han huvudet på spiken.

Den myt om en kohandel som populisterna har odlat har varit ett av många sätt att förminska­ svenskans betydelse för Finland. Nu har vi en forskning som visar att beslutet om den obligatoriska skolsvenskan inte alls tillkom av en slump.

Glädjande nog har Janne Väistö skrivit sin avhandling på finska. Därmed är rönen tillgängliga också för de finskspråkiga politiker som inte har lyckats lära sig svenska under skoltiden.

Dagens doktorsavhandling hör till de viktigare.