– Han dog för ett par timmar sedan. Han har legat ett par dagar på Danderyds sjukhus, säger sonen och regissören Daniel Anderson till TT.
"Nästan sant blev det som du ville att det skulle stå på din gravsten: "Log och dog". Tack till alla ni som hjälpt till den här tiden och till er som tittat, lyssnat och skrattat genom åren", skriver familjen i ett uttalande.
Hasse Alfredson och Tage Danielsson blev ett begrepp i Nöjessverige, inte minst via produktionsbolaget AB Svenska Ord där Mona Haskel var sekreterare. Hon är tagen av nyheten:
– Jag tyckte hemskt mycket om honom. Vi jobbade ihop väldigt mycket och hade så roligt tillsammans, säger hon till TT i en första kommentar.
1961 grundade Alfredson AB Svenska Ord tillsammans med Tage Danielsson. Fram till dennes bortgång 1985 var "Hasseåtage" ett begrepp inom svensk underhållning och svenskt kulturliv. De stod tillsammans bakom ett stort antal revyer, bland andra Gröna hund (1962), Gula hund (1964), 88-öresrevyn (1970), Glaset i örat (1973) och Under dubbelgöken (1979). Tillsammans förnyade de revygenren. Till Hans Alfredsons speciella bidrag hörde hans improvisationer, främst en lång rad gestalter med det gemensamma efternamnet Lindeman.
Med ens blev världen mer humorlös
Svensk humors store nestor Hans Alfredson har avlidit. Ingen svensk har varit så rolig så länge som Hans Alfredson. Med blommiga falukorvar, gröna hundar och otaliga oemotståndligt tjatroliga Lindemän satte han i närmare sex decennier sin prägel på den svenska humorn. Samtidigt lät han i böcker och filmer ana att det fanns ett överraskande mörker bakom den jovialiska ytan.
Länge talade man om honom och Tage Danielsson i den symbiotiska termen "Hasseåtage". Tillsammans symboliserade humorparet en epok i svensk historia där den gamla tiden mötte den nya och det socialdemokratiska folkhemmet fortfarande kändes tryggast i världen. Då, när det bara fanns en och senare två tv-kanaler, skrattade vi ännu åt samma skämt – och alltsomoftast åt Hasseåtages humor.
Mångsidig begåvning
Tage Danielsson gick bort alldeles för tidigt 1985. Hasse blev kvar och även de som inte hade förstått det tidigare insåg då med full skärpa vilken oerhört mångsidig begåvning han var. Han var rolig, jovisst, men skrev också barnvisor, gjorde scenografi, spelade operett, skrev böcker och regisserade filmer där han ibland spelade den allra hemskaste rollen själv.
Hans Folke Alfredson föddes i Malmö 1931. Det var under studietiden i Lund som hans komiska talanger blev uppenbara även utanför den allra närmaste kretsen. Studentspexet "Djingis Khan" med den numera klassiska nubbemelodin "Härjarevisan" blev en succé som än i dag spelas vart femte år (och dessutom fått ge namn åt allt från hotell till bostadsrättsföreningar och förskolor i Lund).
Som nybliven fil kand rekryterades han till ett vikariat på Sveriges Radios underhållningsavdelning i Stockholm 1956. Det var här han mötte och började samarbeta med Tage Danielsson, först med radioprogram som "Skillingspelet", sedan med nummer till Kar de Mumma-revyerna och till Povel Ramels musikal "Funny boy".
Doktor Kotte
Hasse och Tages första egna scenproduktion var revymusikalen "Siv Olsson eller Doktor Kotte slår till" 1959, med Hasse Alfredson i rollen som skolvaktmästaren Hugo Panzar. Aktiebolaget Svenska Ord, som de båda humoristerna grundade 1961, kom att leverera många fler revyer, som "Gröna hund", "Gula hund" och "Under dubbelgöken" men även filmer som "Att angöra en brygga", "Äppelkriget" och "Picassos äventyr".
Om Tage Danielsson stod för den lågmälda underfundigheten var det Hasse Alfredson som bidrog med den blixtsnabba improvisationsförmågan. Med utfyllnadsorden "Nå, i alla fall" som livlina när inspirationen för en nanosekund tröt lät han publiken gapflabba sig igenom möten med så vitt skilda figurer som fotbollstränare Bob "Gröna sidan upp" Lindeman, speldjävulen Torgny af Lindeman och tefatsexperten Ufo Lindeman.
Men skrattet var bara den ena sidan av myntet. 1982 gjorde Hasse Alfredson sin svartaste film; "Den enfaldige mördaren", där han skrivit manus, regisserade och själv spelade rollen som den onde fabrikören John Höglund. Filmen fick inte bara två Guldbaggar, den föranledde också självaste Ingmar Bergman att fälla omdömet "en jävla märkvärdig film".
Fiasko tog hårt
Även "Falsk som vatten" (1985) fick fin kritik, men publik- och kritikerfiaskot "Vargens tid" (1988) tog Hasse Alfredson så hårt att han beslutade sig för att inte göra fler spelfilmer. Däremot fortsatte han långt upp i åldern att hoppa in i biroller i olika filmer. Den sista filmrollen blev också en av hans mest sedda; i sonen Daniel Alfredsons filmatisering av Stieg Larssons "Luftslottet som sprängdes" spelade han en åldrad mördare.
Till alla sina roller kunde han också lägga titeln Skansenchef 1992. I tre år var han friluftsmuseets främste reklampelare.
Också stora humorister blir gamla och trötta. I flera intervjuer de senaste åren berättade Hasse Alfredson om sin sorg över att den tidigare så oändliga kreativiteten börjat sina. Det hindrade honom inte från att riva ned de allra varmaste applåderna under Guldbaggegalan då han i januari 2013 tog emot hedersguldbaggen med kvällens längsta, mest invecklade och – roligaste – tal.
Hans Alfredson blev 86 år.