Nu finns det klara sifferbevis för den magkänsla många finländare har haft: Den nuvarande rege­ringens politik ökar inkomstklyftorna i Finland.

De beräkningar som riksdagens informationstjänst har gjort på uppdrag av Vänsterförbundet ­visar att de mindre bemedlade finländarna blir fattigare och de rika blir rikare. Alla finländare som förtjänar mindre än genomsnittsfinländaren är förlorare, men mest drabbas faktiskt de som har det allra sämst ställt.

Regeringen har bland annat skurit i stöd som betalas ut av Folkpensionsanstalten. Ned­skärningarna trädde i kraft vid årsskiftet och enligt den statsbudget som gäller kommer åtgärderna att fortsätta ännu nästa år i form av ett fryst index.

Samtidigt har regeringen infört skattelättnader­ som i huvudsak har gynnat höginkomsttagare och företagare. Beskedet betecknas av olika experter­ som en klar kursändring med tanke på att alla ­andra finländska regeringar under senare år har bidragit till en utjämning av inkomstskillnaderna.

”Nog har här inträffat ett trendbrott”, sa Nordeas ekonom för privathushåll i en intervju för Helsingin Sanomat (7.9).

En del av de nedskärningar i sociala förmåner­ som vi nu börjar se konsekvenserna av kom ­regeringspartierna överens om redan i regerings­förhandlingarna våren 2015. Hit hör bland annat­ sänkt barnbidrag, en bantad dagpenning för arbets­lösa, mindre arbetsmarknadsstöd jämte inskränkningar i sjukdagpenningen, föräldra­stödet, hemvårdsstödet, FPA-bidragen för privat vård, folkpensionen och garantipensionen.

Det gjordes också ingrepp i bostadsbidraget. ­Regeringen fick ihop 200 miljoner euro genom att osthyvla i stöden lite här och där.

De små korrigeringar som regeringen har gjort i nästa års budget, bland annat i form av lite högre barnbidrag för ensamstående föräldrar, väntas inte­ nämnvärt förändra läget. Totalt sett väntas stöden år 2019 ligga på en tre procent lägre nivå än under 2016.

Då statsminister Juha Sipilä konfronterades med uppgifterna om vidgade inkomstklyftor i onsdagens A-studio i TV 1 kunde han inte annat än krypa till korset. Han beskrev utvecklingen som beklaglig, men menade att besluten har varit nöd­vändiga för att få den offentliga ekonomin i balans.

Samtidigt menade Sipilä att den tillväxt som nu tagit fart kommer att ge möjligheter till en ut­jämning av klyftorna. Saneringsfasen är över.

Det påståendet ska vägas mot den ovan relaterade­ beskrivningen av konsekvenserna av nästa års budget. Sipilä kommer alltså med tomma löften, i varje fall till de som har väntat sig snabb moteld mot snedvridningen i inkomster.

Inkomstklyftorna i Finland har traditionellt haft en koppling till det rådande konjunkturläget. De var som störst strax efter kriget varpå de ­minskade fram till 1970-talet. Under 1990-talet noterades en ny pik, och efter det kom ytterligare en stabilisering.

Men nu är det dags för de rika att igen dra ifrån. Konjunkturläget med stigande börskurser och ­aktiedividender och bestående konsekvenser­ av de sociala nedskärningar som den sittande­ ­regeringen har kommit med driver inkomst­kategorierna längre och längre ifrån varandra.

Det här är inte alls någon bra samhällsutveckling. Alltså har alla politiska partier skäl att rann­saka sina egna värdegrunder inför den avgörande behandlingen av statsbudgeten den 19 september.

Uppgifterna från riksdagens informationstjänst är intressanta i och med att de förtydligar en märklig paradox: Trots att vi har en regering som bevisligen driver en klar högerpolitik verkar de båda ­oppositionspartierna SDP och Vänsterförbundet ha svårt att få vind i seglen.

På den gamla goda tiden hade en vidgad samhällsklyfta varit ett gyllene läge för en vänster­opposition. Det verkar allt mer uppenbart att människor som befinner sig i de lägre inkomst­decilerna inte längre har samma politiska slagkraft som tidigare.

De har kanske för länge sedan mist sin tro på möjlig­heterna att via ett demokratiskt val påverka­ sin egen situation. Det är en illavarslande trend som kan få mycket tråkiga konsekvenser.