Stanley Kubricks film "Dr. Strangelove" (1964) slutar med ett magnifikt apokalyptiskt fyrverkeri där en galen major Kong rider på en vätebomb över undergångsröken till Vera Lynns "We'll Meet Again".Den totala apokalypsen utlöstes av en kombination galenskap, missförstånd, slump och otur.

Kubricks film hade premiär under kärnvapenskräckens tidiga sextiotal och fångade med den till sin spets drivna satiren på ett kusligt sätt risken för ett kärnvapenkrig. Ett sådant hade varit snubblande nära under Kubakrisen ett par år tidigare.

Kärnvapenupprustningen under kalla kriget har efteråt rättfärdigats med att blott hotet om ett kärnvapenkrig avhöll stormakterna från ett konventionellt krig, och att det bara var kärnvapenhotet som avhöll Sovjetunionen från att inleda ett anfall västerut från de länder man lagt under sig efter andra världskriget och de västallierade att försöka befria östblocksländerna från sovjetisk kontroll.

Den analysen kan gott och väl stämma.

Men kärnvapenparaplyet var en pakt med djävulen. Kubrick må ha spetsat till det i "Dr Strangelove", men vid fler än ett tillfälle kunde en serie missförstånd ha lett till den totala undergång Kubrick kusligt leker med i sin film.

Ett av dem inträffade för nästan exakt 34 år sedan, den 26 september 1983,

Den gången var det den ryske överstelöjtnanten Stanislav Petrovs tvekan som hindrade Harmagedon att bryta ut. Nu rapporterar medier att denna hjälte gått bort, 77 år gammal.

Den ödesdigra natten i september 1983 hade Petrov jour i en övervakningsbunker i närheten av Moskva när systemet larmade om att USA avfyrat fem kärnvapenmissiler i bana över Nordpolen med Moskva som mål. De skulle ha nått sitt mål inom 35 minuter.

Sovjetunionen skulle ha haft 15 minuter på sig att svara med egna robotar.

Petrovs uppdrag var att vidarebefordra meddelandet. Det hade kunnat utlösa ett fullskaligt kärnvapenkrig.

Men Petrov tvekade. Hans instinkt sade honom att det handlade om ett falsklarm och att USA inte skulle inleda ett kärnvapenkrig med bara fem raketer.

Helsingin Sanomat återger en BBC-intervju från 2013 där Petrov minns ögonblicket. "Sirenerna tjöt, men jag bara satt några sekunder och stirrade på en stor röd ruta där det stod 'AVFYRA'."

I stället för att fatta luren och ringa upp det högsta befälet gjorde han en felanmälan om en störning i förvarningssystemet – utan att veta huruvida han gjort rätt.

Först 23 minuter senare kunde han pusta ut. Det kom inga missiler.

"Avfyrningen" hade i själva verket varit en solreflex i ett moln över North Dakota som en sovjetisk spionsatellit misstolkat.

Någon belöning för sitt beslut fick Petrov aldrig av Sovjetunionen, utan prickades för felaktig rapportering. Han överfördes till andra uppgifter, drabbades av mentala problem och en nervkollaps.

Hans historia blev känd först 1998, och belöningarna trillade in med lång försening med priser från fredsorganisationer 2006 och 2013.

Natten då Stanislav Petrov sannolikt räddade världen från undergång är inte det enda tillfälle då mänskligheten befunnit sig bara hårsmånen från en katastrof. Den amerikanska journalisten och författaren Eric Schlosser räknar i "Bomben - ett knapptryck från kärnvapenkrig" (på svenska 2015) exempel på andra liknande scenarier, och nästa lika kusliga incidenter där slarv och inkompetens kunde ha lett till att ett kärnvapen exploderat i händerna på dem som hanterar vapnen.

Petrovincidenten inträffade under en period av spända relationer då Sovjetunionen bara några veckor innan skjutit ned ett koreanskt passagerarplan, president Reagan hade omnämnt Sovjetunionen som ondskans imperium och Sovjetledaren Jurij Andropov befarade ett amerikanskt överraskningsangrepp med kärnvapen.

I dag: Nordkorea forcerar sina raketprov, Donald Trump hotar utplåna Nordkorea och Ryssland uppdaterar sina kärnvapen.

Nerverna är på helspänn igen och det är inte säkert att det finns någon ny Stanislav Petrov den här gången.