Ett fordon har kört på en mina och tre svårt sårade svenska soldater ligger vid en lerig väg på Gotland. De finländska sjukvårdarna anländer och börjar utreda situationen.

– Den här har en punkterad lunga med övertryck, andningen blir allt svagare!

Bakom det överraskande läget vid försvarsövningen Aurora 17 står de svenska utbildarna som nu noga följer med hur patienterna undersöks och flyttas.

– Fortfarande svårt att andas! hörs det bestämt och mer medicinsk utrustning behövs.

Till sist kan de sårade flyttas på bår till platsen för akutsjukvård och därefter till fältsjukhuset med pansarfordonet Pasi. Eller inte riktigt alla: den svenska instruktören konstaterar att ett av offren dör av sina skador.

Zoom

Jägarkompaniet från brigaden i Björneborg evakuerar en soldat som trampat på en mina. Foto: LEHTIKUVA/Jussi Nukari



Sjukvårdsgruppen vid underhållstrupperna är en del av jägarkompaniet från den finländska internationella beredskapsstyrkan som deltar i Sveriges huvudförsvarsövning på Gotland i en vecka. Till ön anlände omkring 150 värnpliktiga och arméanställda, utrustning – och 1 260 kilo proviant.

– Egen matsäck, säger kommendören för Satakunta jägarbataljon överstelöjtnant Tapio Huhtamella.

En bit från akutvårdsplatsen är vägen fortfarande lerig, men situationen en annan. Den svenske bataljonskommendören har befallt finländarna till motoffensiv mot marinsoldater som landstigit på Gotlands nordkust.

En som förbereder sig för att ge sig iväg är undersergeant Jasu från Tammerfors, som enligt överenskommelse använder bara förnamnet. Han säger att han kände till övningsbesöket på Gotland redan då han inledde militärtjänsten.

– Jag tycker att det här har motsvarat förväntningarna ganska bra, säger Jasu.

Pratstunderna med de svenska soldaterna har gått på engelska och varit affärsmässiga, man har jämfört utrustning och beväpning. Man har också fäst uppmärksamhet vid den från Finland avvikande terrängen, och särskilt hur flack den är.

– Det hjälper eftersom man ser vad som händer på långt håll, men växtligheten är ganska tuff, säger Jasu och viftar mot virrvarret av knotiga tallar och törnbuskar.

En sak är ändå bekant hemifrån: Det blir inte mycket sömn under övningar.

Det är ytterst viktigt att Finlands försvarsmakt deltar i Sveriges huvudförsvarsövning, säger överste Thomas Karlsson, ställföreträdande övningsledare för Aurora 17. Enligt honom är de finländska soldaterna, som till största del är värnpliktiga, en yrkesskicklig trupp.

Zoom

En svensk soldat som deltar i Aurora 17 -övningen på Gotland. Foto: LEHTIKUVA/Jussi Nukari



Enligt överste Karlsson är förmågan till militärt samarbete från olika utgångspunkter den största operativa nyttan med övningen. Men det finns andra, mjukare värden, som enligt honom är lika viktiga.

– Ju mer vi övar tillsammans desto oftare träffas vi och blir mer som bröder och systrar, säger Karlsson.

För den finländska beredskapsstyrkan är den stora internationella övningen höjdpunkten under utbildningen och en möjlighet att få jämföra sitt eget kunnande med andras. Kapten Patrik Lindberg är redan halvvägs under övningen nöjd med sitt kompani – rekryterna kan mäta sig med yrkessoldaterna.

– Man kan var riktigt stolt över sin egen trupp, säger Lindberg.

En internationell övning ger också en möjlighet att bekanta sig med lite mer sällsynt krigsutrustning på överraskande nära håll. På onsdagen anfölls finländarna minst två gånger av amerikanska Apache-helkoptrar.