– Det väsentliga är att myndigheterna har misslyckats. De här finländarnas erfarenheter är viktiga eftersom vi inte tidigare har fått erfarenhetsinformation om hur det har kunnat ske, säger Kurttila.

Kurttila påpekar att barnen upplevt att de inte fått samtalshjälp vare sig hemma eller av myndigheterna. Det har inte funnits någon att prata med, säger han.

– Ingen frågar, trots att man säkert märker av det här på något sätt i skolan. Man oroar sig för hur man ska ta upp det, tillägger han.

Könsstympning räknas som grov misshandel i Finland och det är också olagligt att föra en flicka utomlands för att utsätta henne för det där. Den som misstänker att könsstympning planeras är skyldig att göra en barnskyddsanmälan, enligt barnskyddslagen. Om en könsstympning redan utförts bör barnskyddsbehovet och behovet av hälsovård för barnet utredas.

Vill inte skuldbelägga

Juhani Eskola, generaldirektör för Institutet för hälsa och välfärd THL, säger att tigandets kultur måste brytas. Öppenhet innebär att man vågar fråga och tala om svåra saker, säger han.

Social- och hälsovårdsministeriets handlingsprogram mot könsstympning 2012–2016 visade att hälsovårdspersonalen har ett stort behov av information och utbildning, säger Eskola. Programmet måste få en fortsättning, säger han. Också föräldrar från könsstympningskulturer måste få utbildning

Den här frågan har varit aktuell i Finland i över 25 år. Hur kan det vara så att rådgivningspersonalen inte vågar ta upp den här frågan?

– Jag är mycket förvånad och förfärad. Jag vet inte, man har försökt åtgärda det här, säger Eskola.

Han vill ändå inte skuldbelägga vårdpersonalen.

– Det får inte uppstå en sådan uppfattning att om man går till hälsovården blir man hårt attackerad, säger Eskola.

"Kulturell känslighet går för långt"

Ordföranden för föreningen Fenix Helsinki, Ujuni Ahmed, säger att den kulturella känsligheten har gått för långt.

– Hur är det möjligt att den här utredningen inte gjorts förrän nu? Den skulle ha kunnat göras för länge sedan om man velat. När det gäller etniskt finska ungdomar är det genast barnskyddsmyndigheterna som gäller, men när det är invandrarbarn så ingriper myndigheterna inte, säger Ujuni Ahmed.

Egen paragraf?

Polisöverdirektören Seppo Kolehmainen säger att det är svårt för polisen att ingripa eftersom det är frågan om dold brottslighet som ingen anmäler. Han uppmanar i alla fall hälsovårds- och annan personal att göra anmälningar och fundera på om de har tystnadsplikt eller tystnadsrätt.

– Om man tänker på barnskyddslagen, så kan man utgå från vad som är bäst för barnet, säger Kolehmainen.

Han tycker ändå inte att könsstympning uttryckligen måste nämnas i strafflagen.

– I så fall borde man skriva in varenda form av grov misshandel i lagen, säger Kolehmainen.

Ujuni Ahmed tycker däremot att det skulle klargöra situationen.

– Misshandel ger utrymme för tolkning. I en del kulturer ses könsstympning som inte som en dålig sak så varför skulle det då vara misshandel?

Kurttila säger att det är viktigt är att göra klart för barnen att ingen får göra så mot dem.

– Det viktigaste skulle vara att utbilda de här föräldrarna om att det är olagligt, säger Mahmud Daham, vice ordförande för Fenix Helsinki.