Madeleine Heselius är frustrerad. För en vecka sen sade hon upp sitt abonnemang med telefonbolaget Saunalahti efter att ha haft problem med räkningarna i två år. Det var 2012 som Heselius blev kund hos Saunalahti. Allt fungerade bra och hon var nöjd med sitt abonnemang. Den första räkningen kom aldrig fram och hon tänkte att det var ett engångsmisstag. Hon hade i­ngen aning om att det skulle vara likadant två år framöver. – I början kom oftast påminnelsebreven till mina föräldrar. Varför vet jag inte, jag flyttade hemifrån hösten 2007, säger Heselius. Räkningarna som kom fram till hennes barndomshem innehöll en förseningsavgift på 5 euro. Hese­lius säger att det inte är någon stor summa, men när summan följer med varje räkning i två år börjar det kännas orättvist. Sex gånger gick Heselius till Sauna­lahtis affär i Vasa. Hon förklarade sin situation och meddelade rätt adress till dem. Varje gång har de lovat att räkningen nästa gång ska komma till rätt adress. Några gånger har de också påstått att det är något fel vid magistraten, men Heselius har kontrollerat att all­a uppgifter är korrekta. – Visst, jag har flyttat många gånger de senaste åren men all annan post har ju lyckats komma till rätt adress. Men inte Saunalahtis räkningar. Heselius har ringt Saunalahtis kundservice fler gånger än hon kan räkna. Efter att ha väntat i telefonkö har hon inte fått något egentligt svar på mysteriet vart hennes räkningar har skickats, men de har intygat att de har rätt adress och att räkningarna borde komma fram. När kundservicen förklarade försvinnandet av räkningarna med att Heselius inte finns i befolknings­registret fick hon nog. – Det är ju rena lögner. Klart att jag finns i befolkningsregistret. De skyller bara ifrån sig. Det är skratt­retande, säger hon. I januari i år köpte Heselius en pekplatta och hon skrev ett nytt avtal med Saunalahti för den. Hon tänkte att de nu måste förstå vilken hennes adress är. Men ingenting förändrades. – Hittills har jag snällt betalat all­a räkningar och medföljande för­seningsavgifter. Men nu får det faktiskt räcka. Ärendet har nu gått till indrivning. Det är andra gången som Heselius har fått ett kravbrev därifrån. Avgiften för ett kravbrev är 14 euro. Förra gången räkningarna gick så långt som till indrivning betalade Heselius räkningarna, inklusive försenings­avgift och indrivningsavgift. Men nu försöker hon få Saunalahti att dra tillbaka räkningarna därifrån. – Räkningarna ska jag självklart betala, men extraavgifterna tycker jag inte att jag borde behöva betala. Jag har ju inte kunnat påverka att räkningarna inte kommit fram. Senast Heselius hade kontakt med Saunalahti sa de åt henne att det är hennes skyldighet som konsument att ta reda på var räkningarna finns. Enligt Richard Gardberg på konsumentrådgivningen i Vasa är det konsumentens skyldighet att meddela rätt adress till företaget. – Om hon upprepade gånger har meddelat rätt adress till dem och deras system helt enkelt inte funge­rar som det ska så är det inte hennes skyldighet att betala försenings­avgifter, säger Gardberg. Saunalahti har föreslagit att de ska skicka räkningarna per mejl, men Heselius använder inte mejlen flitigt och tycker inte att hon borde t­vingas använda e-räkning om hon vill ha räkningen i pappersformat. Heselius berättar att det är väldigt frustrerande att alltid stöta på problem med räkningarna. Nu har hon fått nog och bytt telefonbolag. – Ett misstag kan alla göra, men att göra samma misstag om och om igen i två år är inte okej. Gardberg föreslår att Heselius reklamerar ärendet till Saunalahti och till indrivningen så att extra­avgifterna blir återbetalda. – Om det inte hjälper kan hon g­öra en klagan hos konsumentverket och ta kontakt med konsumentrådgivningen så att vi kan fungera som medlare, säger han. Saunalahti vill inte kommentera enskilda fall utan berättar allmänt om hur de skickar ut räkningar. De tror att det har blivit något fel i kommunikationen eftersom räkningarna så många gånger inte har kommit fram. De framhåller ändå att räkningarna skickas till den adress som kunden uppgett. Saunalahti råder Heselius att själv ta kontakt med dem så att de kan u­ndersöka vad som har hänt.