Tack vare det superba höstvädret lyste de leriga och blöta uppgörelserna med sin frånvaro när förarna tävlade om Rapakungstiteln i lördags. I det torra väglaget var det egentligen bara segraren i den allmänna klassen – NNSB:s Miika Rolander – som avslutade tävlingen genomdränkt.Fast han var torrskodd ännu när han klev ur sin Fiat 600, men då hällde stallets medlemmar ett par hinkar med vatten över honom. – Det brukar höra till, säger Rolander när ÖT hittar honom i depån efter segern i A-finalen. Men ändå var han inte förberedd på den duschen. – Jag har inga extra byxor med mig. Den 24-årige Jakobstadsbon imponerade redan i semifinalskedet genom att vinna det andra heatet på ett övertygande sätt. I finalen gjorde han slag i saken redan på startplattan. Han var etta i den första kurvan och den placeringen höll han hela vägen trots att Kosti Katajamäki antastade honom ett par gånger.
Miika Rolander.

Miika Rolander.

– Man hinner inte titta bakåt, men jag såg honom (Katajamäki) vid min sida en gång. Då kunde han ha knuffat ut mig på vallen, men han valde att köra snällt, säger Rolander. Segraren visste att han hade en bra bil med sig på startlinjen. Den egna kapaciteten var däremot ett oskrivet kort. – Bilen var bra, men gubben är rostig. Jag har inte tävlat på allvar sedan jag var i junioråldern, det vill säga på nästan fem år. Nu tog jag starten, annars är det svårt att vinna på den här banan. Rolander säger att han legat lågt på grund av att han inte haft råd att satsa på en bil, då han studerat till ingenjör vid yrkeshögskolan i Karleby. Nu spurtar han med studierna och i sommar har han tillbringat det mesta av fritiden i garaget. Han har bjudit på en massa bilar, men när han inte hade tumme med Fru Fortuna köpte han sin Fiat 600, alltså karossen, i vintras. Sedan har han på egen hand utrustat den med en Polomotor (1 600). Det ligger mycket arbete bakom segerbilen. – Hundra timmar räcker inte, det har blivit betydligt mer än så i garaget. – Han har hållit till där dag och natt, säger en kompis som står och filmar när Miika Rolander blir intervjuad. Rapakungstiteln är hans första någonsin i den allmänna klassen. Gruskung är han inte heller. Men en blöt Miikka Rolander tror inte att segern på Måtarsberget kommer att resultera i alltför stor berömmelse eller överdrivet många klipp på Youtube. – Det här är bara en "byaköro". Jag tror inte brudarna börjar ringa bara för att jag vann här. Fast det vet man aldrig. Nu blev han trots allt också intervjuad av ÖT... Arrangörsföreningen Nykarlebynejdens Sportbilister hade inte mindre än tre bilar i finalen. Men det var bara Rolander som lyckades klättra upp på prispallen. Kosti Katajamäki var tvåa före fjolårets suverän på Måtarsberget i Jeppo – Ville Sissala.Sissala korades till såväl Grus- som Rapakung 2013. Kim Karvonen slutade fyra medan Fredrik Hertén tog sig till A-final efter att ha triumferat i B-finalen. Väl där tvingades han nöja sig med ytterbana och en slutlig sjätte placering.
Fredrik Hertén avslutade sin tävlingsdag på tre hjul och det var ett däck för lite när segern i A-finalen stod på spel.

Fredrik Hertén avslutade sin tävlingsdag på tre hjul och det var ett däck för lite när segern i A-finalen stod på spel.

Vexalabon avslutade dessutom tävlingen med sin Fiat på tre hjul. – Jag hade kanske haft chans på en fjärde placering om hjulet inte hade lossnat. Det var något fel på gängningen, säger Hertén som tappade vänster bakdäck i stridens hetta. I de två första heaten gick inte bilen som den skulle och han tror att det berodde på att det fanns för lite bensin i förgasaren. När det problemet var ur världen sabbade däcket fortsättningen.

Katajamäki var mån om ryktet

Kosti Katajamäki var het i sin comeback. I sitt första riktiga lopp i varmansrally på sjutton år knep han andra platsen i A-finalen.



Miika Rolander tog en fin skalp när han lyckades hålla Kosti Katajamäki bakom sig på Måtarsberget. Katajamäki är nämligen ingen dussinförare.Katajamäki, som representerar Järviseudun Urheilu-Autoilijat, har en prydlig karriär som rallyförare bakom sig. Han har bland annat knipit ett par FM-guld, ett i stora A-klassen 2005. Han körde också fem deltävlingar i VM-rallyt säsongen 2006, då som en medlem av andrateamet i Fordstallet. Som bäst hade han en femte placering i det turkiska rallyt. Katajamäki avslutade sin rallykarriär 2010 och då med ett FM-silver i den fyrhjulsdrivna klassen. Nu har han ändå inga planer på en storartad comeback inom varmansrally. – Jag har inte kört varmansrally på sjutton år och det var mera en tillfällighet att jag var med här i dag. Men jag måste medge att de känslor som jag upplevde här får man inte uppleva var som helst, säger den 37-årige Alajärvibon. Katajamäki kände också att han hade Rolander inom räckhåll på banan och menar att ett proffs säkert kunde ha trixat sig förbi hemmaföraren i A-finalen. Att han själv valde att köra snällt i kampen om segern hade en alldeles speciellt orsak. – Jag hade kanske ett par chanser att utmana honom på allvar, men jag ville inte förstöra mitt rykte i min comeback efter sjutton års frånvaro.