Sent omsider meddelade Jutta Urpilainen, ex-ordförande för SDP och före detta finansminister, att hon har ambitionen att fortsätta i politiken. Efter att hennes parti ersatte henne i partitoppen har hon haft en mera undanskymd roll i dagspolitiken. Hon höll även rätt länge inne med sina egna planer. Nu är det i varje fall uttalat att hon har för avsikt att kandidera i valet och att hon även siktar på de större uppdragen. Beslutet är i och för sig väntat. Jutta Urpilainen har varit med en tid i landets politiska elit, men kan ha många år framför sig i detta sammanhang om hon själv vill och får sina väljare med. Det finns många faktorer som bidrar till att valet kan bli extra intressant. Valkretsen har nu ett mandat mindre och några av de som senast valdes in har meddelat att de lägger av. Till saken hör även att väljarkåren tenderar att i allt högre grad bestå av så kallade rörliga väljare. Tröskeln till att byta parti är lägre än tidigare, även om vår valkrets kanske inte är den där denna trend är tydligast. Rörligheten gäller tydligen även politikerna. Bjarne Kallis illustrerar detta fenomen. Efter att ha stått över i ett val återkommer Kristdemokraternas förre ordförande på den politiska arenan, nu som samlingspartist. Kallis får troligen en del röster som är riktade till honom personligen. Av tradition rör han sig också smidigt över språkgränsen. Av sittande Karlebyriksdagsledamöter har Tuomo Puumalas (C) intresse för kandidatur i riksdagsvalet redan länge varit spikat. Centern har enligt opinionsmätningarna medvind och ser ut att bli landets största parti. Av tradition har Centern haft ett stabilt understöd i Vasa valkrets. Sannfinländarna utmanade redan i förra valet och det blir intressant att se om partiet kan fortsätta med samma kraft. I Karleby ställer Irma Kemppainen upp. SFP har många gånger haft svårt att hitta kandidater i Karlebynejden. Förra valet hade man Michel Käld som gjorde ett bra val. Denna gång är man ­tidigare ut än vanligt i och med att Marlén Timonen redan en tid varit klar. Timonen ledde Kälds kampanj i förra valet. För inval krävs i regel att man kan samla röster ?i hela valkretsen. För SDP är det säkert viktigt att Jutta Urpilainen ställer upp. Partiet har låga siffror i opinionsmätningarna och Antti Rinne har inte lyckats få pendeln att vända. Den hårda ordförandekampen fick stor uppmärksamhet, men valet gav inte den nya energi som man kanske tänkt sig. Tvärtom, man förmedlade bilden av ett delat parti. Ifall Urpilainen skulle ha lämnat politiken hade sprickan uppfattats som ännu större. Som en av nyckelpersonerna i en vingklippt regering har Rinne svårt att få till stånd någon vändning i opinionen. I den jämförelsen kom Centerns ordförandebyte lägligare. Partiet satt färdigt i opposition. Juha Sipilä har inte behövt anstränga sig överdrivet mycket för att få skutan i bättre vindar. Genom att Urpilainen fortsättningsvis visar intresse för politiken skyler hon i någon mån över klyftan som ordförandekampen skapade. Konstellationen i Karleby är hur som helst intressant. Tre kandidater som tidigare har valts in i riksdagen finns med på startlinjen. Dessa tre har även yppat att de har intresse för ministeruppdrag. Dessutom finns det som sagt en rad med utmanare. Utgångsläget borde kunna ge ett högre valdeltagande. För regionen är det givetvis en fördel om man har representation i riksdagen. Inflytandet ökar ytterligare om representationen även finns i regeringen.