Det blev ett nej som betyder ja – vid första behandlingen av den könsneutrala äktenskapslagen vid gårdagens plenum röstade man med rösterna 92–105 ned lagutskottet som ville förkasta medborgarinitivet. Förslaget går därmed via Stora utskottet till vidare behandling. Majoriteten för äktenskapslagen var inte överlägsen men mer än marginell. Strax innan röstade man för regeringens förtroende med knappare marginal än så, 100–97. Fredagens omröstning föregicks av en besynnerlig debatt, knappast mer besynnerlig än den som vällt fram och tillbaka medan frågan ältats, men med en intensitet och ett engagemang som rimligtvis borde ha förklingat redan för länge sedan. Lagen borde vara en icke-fråga för dem som själva inte berörs men är av avgörande betydelse för dem som skulle få bekräfta sitt förhållande. Bland dem som nu motsätter sig lagen med hänvisning till att man ju kan registrera sitt parförhållande finns många som motsatt sig också den lagen. Även om ett registretat parförhållande är bättre än ingenting och medför många av de rättigheter som räknas till äktenskapet innehåller indelningen i äktenskap och registrerat parförhållande fortfarande en starkt diskriminerande dimension: När du till exempel vid en anställningsintervju ska pricka in ditt civilstånd tvingas du redogöra för huruvida du lever med en man eller kvinna. Vad har arbetsgivaren med detta att göra? Torsdagens debatt kretsade i hög grad kring omsorgen om barnen. Det är en rimlig utgångspunkt och en aspekt man inte kan frånse. Ändå är det svårt att hitta belägg för att barn som växer upp i samkönade förhållanden på något sätt skulle må sämre än barn i traditionella familjer. Det här påtalades senast av Mirjam Kalland, generalsekreterare för Mannerheims barnskyddsförbund i en intervju för Yle i fredags. Den upprepade motiveringen om att ett barn ska ha rätt till både en mamma och pappa ska också ställas mot alla de ensamförsörjarhushåll där barn växer upp i dag. Dessutom är de samkönade hushållen med barn verklighet redan i dag. De barnen skulle ha allt att vinna på den nya lagstiftningen. Även om torsdagens debatt var känslosam var den hyfsat saklig, att nu en Teuvo Hakkarainen (Sannf) slog fast att riksdagen om den så vill kan stifta en lag om att solen ska lysa om natten men att den ändå inte gör det, kan stå för honom. Vi har kommit ett stycke vidare från den riksdagsdebatt 1997 där Maija-Liisa Lindqvist (C) exalterat påstod att nästa steg säkert är att man ska få gifta sig med ett svin. Den repliken fick talmannen att ge henne en näpst. Men också nu har motståndarna varit inne på en försåtlig sluttande planretorik där man tillskriver lagens förespråkare framtida krav som ingen vidkänns. Nu röstade man om en könsneutral äktenskapslag, inget annat. Frågan går alltså nu vidare till Stora utskottet, där medborgarinitiativet enligt Iltalehti skulle stödas av 14 medlemmar, sju skulle vara emot och fyra inte ha uppgett sin åsikt. Också med de osäkra rösterna skulle frågan alltså gå vidare till ny behandling i plenum. Om förslaget godkänns då – vilket dagens omröstning gör troligt – är lagen snart ett faktum. Därmed skulle Finland sälla sig till den allt större krets av västliga demokratier som anpassat sin äktenskapslag till rådande verklighet.