Kvinnan som skötte gården dömdes till ett ettårigt villkorligt straff för grovt djurskyddsbrott och miljöförstöring. Dessutom dömdes hon till ett permanent djurhållningsförbud. En man som jobbat på gården och kvinnans bror som också hjälpt till dömdes till lindrigare straff. Rätten ansåg att flocken på cirka 500 får var för stor med tanke på betesmarken. Dödligheten bland fåren var hög och hygienen var bristfällig. Dessutom gjorde man sig inte av med döda får på ett lämpligt vis utan de förvarades i tunnor på gården.