Om fem dagar är USA:s första svarta president inte längre president.Det hotfulla muller som inte minst i Europa förknippats med hans efterträdare kommer allt närmare – å andra sidan tycker sig en d el politiska förståsigpåare sig se att det mattats av något. När verkligheten står för dörren måste alla parter, Trumpmotståndare såväl som Trumpanhängare, lugna ner sig något.

”Reality has a way of catching up with you, verkligheten tenderar att komma ikapp dig”, sade Barack Obama i sitt avskedstal i veckan. Det var vad hans mamma brukade säga.

Huvudtema för talet var demokrati eller mer exakt hoten mot demokratin. Obama betecknade också framstegen på det området under hans presidentperiod som ojämna - två steg framåt, ett tillbaka. Exempelvis ras är forsättningsvis ”an issue”. En enda svart president suddar inte ut strukturer som byggt upp sedan 1700-talet.

Till de publicister som i mer dramatiska ordalag varnat för Trumpeffekten hör kolumnisten och författaren Anne Appelbaum. Någon dag före valet i höstas hade hennes kolumn i Washington Post rubriken: ”Trump är ett hot mot västvärlden som vi känner den, också fast han förlorar.” 

Appebaum är amerikanska med judiska rötter. Men hon är också polsk medborgare, eftersom hennes man är den tidigare polske ministern Radoslaw Sikorski. Som författare är hon främst känd för ett mastodontverk om Gulag, skrivet efter att de sovjetiska arkiven öppnats.

För några år sedan publicerades ett antal kolumner av henne också på den finlandssvenska tankesmedjan Magmas hemsida. I början av 2009 skrev hon om installationen av Obama.

Det den kolumnen åtta år senare påminner oss om är att konspirationsteorier och politisk cynism inte är något nytt fenomen, fast utvecklingen de senaste åren kan ha fått oss att tro det.

2009 informerade en skribent på den ryska webbsajten Pravda.ru sajtensn läsare om att Obamas presidentskap är en bluff. Han behövs bara som syndabock; när hans oförmåga att kurera USA:s ekonomiska kris avslöjats kommer republikanernas verkliga kandidat att träda fram.

I Kina fick entusiasmen kring USA:s nya president en högt uppsatt tjänsteman att uppmana landet att bygga skyddsmurar mot ”de felaktiga idéer som ligger bakom den västerländska demokratin”. En kinesisk akademiker var övertygad om att det ”omöjliga” valet av Obama skulle omintetgöras av något dramatiskt. Ett presidentmord, exempelvis.

För Al-Qaedas ledning (ett organisation som nu nästan fallit i glömska) var Obama en ”hycklare”, ”mördare” eller ”husneger.” Det ska ses mot bakgrund av att Obama togs emot med vidöppna armar i stora delar av den muslimska världen. Vilket bland hans mest extrema inhemska kritiker förstås blev ett bevis på att Obama egentligen är muslim.

Appelbaum citerar också en brittisk vän som apropå installationen 2009 oroades av ”det frälsningslika hyllandet av en politisk återupprättare”, eftersom det ”visar på den nästan universella desperationen.” I vilken mån Barack Obama förmått svara på de delvis orealistiska förhoppningar som ställdes på honom finns det varierande åsikter om. En del är besvikna, en del ger betyget good enough. När alternativet nu utkristalliserats i form av en bufflig och oförutsägbar affärsman har Obamas aktier stigit igen.

Han var en symbol för hopp och för en möjlig förändring. Och det fanns ett enormt sug efter det för åtta år sedan. Nu finns i stället ett sug efter enkla lösningar och en stark man. Men det är en minoritet som står för det suget, både i USA och i Europa. Hoppet om en anständig politik baserad på respekt för grundläggande mänskliga rättigheter är fortsättningsvis det som förenar de allra flesta.

Konspirationsteorierna som florerade då Obama tillträdde visar på sitt sätt på behovet av en sådan politik. Cynismen, misstänksamheten, missunnsamheten frodas i samhällen där demokratin inte fungerar. Människor i diktaturer eller i ”enbart till namnet-demokratier” har sett så få goda och demokratiska ledare att de inte tror att sådana kan existera fast de nu som då kliver upp på den politiska scenen. Och tar en sådan ledare ett enda felsteg blir det ett bevis på att också denna politiker är en skurk.