Ska vi ta den positiva nyheten först – Finlands ­förment gubbigaste parti utser en ung kvinna som sin presidentkandidat. Hur många andra partier kan stoltsera med att nominera en kvinna på under 40 för presidentracet?

Sannfinländarnas styrelse beslöt i fredags en­hälligt att föreslå för partifullmäktige att riksdagsledamot Laura Huhtasaari, 38, ska bli partiets ­presidentkandidat.

Huhtasaari är partiets vice ordförande och första resans riksdagsledamot. I det civila är hon pedagogie magister, speciallärare och lärare i teologi.

Valet stod mellan Huhtasaari och partiordförande Jussi Halla-aho.

Det naturliga valet hade varit partiordföranden, vilket också många sannfinländare förespråkat, men Halla-aho har sagt att han nu vill och måste­ fokusera på att bygga upp ”nya” Sannfinländarna ­efter sommarens avhopp och göra partiet störst i ­Finland.

Försöka duger, frestas man att säga – väljarbarometrarna hittills placerar envist Sannfinländarna i tioprocentskategorin.

Men taktiskt är det ett klokt val, i jämförelse med den totalt okarismatiska och kantiga Halla-aho kan Huhtasaari ta sin publik.

En annan sak är sedan vilken substans och ­kompetens hon tävlar om presidentposten med.

Med bara två års erfarenhet av riksdagsarbete är hon blåbäret bland de hittills nominerade eller ­aviserade kandidaterna.

Ideologiskt ligger hon mycket nära Halla-aho – rentav så att hon reviderat sina ännu mer långt ­gående synpunkter mot den linje som Halla-aho ­officiellt företräder.

Hon är uttalad EU-motståndare, men säger nu att hon vill avvakta utfallet i britternas utträde ­innan hon driver på en finländsk folkomröstning om medlemskapet.

Huhtasaari tycker det nu är dags att diskutera­ vårt medlemskap som hon inte anser gynna ­finländska intressen.

Men – ”jag tänker inte gå in för en folkomröstning och förlora”, säger hon i Helsingin Sanomat (4.8).

Hon säger sig vara den enda uttalat EU-kritiska presidentkandidaten. Det är inte sant. Hon är i gott sällskap med en annan populist, evighets­kandidaten Paavo Väyrynen, på väg att bli uppställd som presidentkandidat för fjärde gången.

Markku Jokisipilä som leder institutet för ­riksdagsforskning vid Åbo Universitet betecknar ändå henne som extremt EU-kritisk i sammanhanget.

EU är inte Huhtasaaris enda fokusfråga. Hon är – för att använda hennes egen definition, den som önskar kan använda ett annat begrepp – invandrings­kritisk, emot könsneutrala äktenskap,­ yrkar på strängare straff för vålds- och sexualbrott­ och vill inte att terrorister ska omfattas av mänskliga­ rättigheter.

Därmed torde hon ligga väldigt nära huvud­strömmen i det Sannfinländarna som uppstod ­efter sommarens turbulens då Soinifalangen startade eget.

Hon är dessutom uttalad kreationist och har sagt att människan inte under några som helst om­ständigheter kan härstamma från apan.

På fredagens presskonferens ville både hon och ordförande Halla-aho tona ned den här dimensionen. Halla-aho trodde inte religionen kommer att spela någon stor roll i presidentvalet. Han ansåg ­inte heller att Huhtasaaris syn på utvecklingsläran har någon relevans. ”Vi ska inte välja biologilärare utan president”, sade Halla-aho.

Återstår att se – det är Huhtasaari själv som fört fram sin tro och får vara beredd på att svara på ­frågor om den.

Halla-aho har ändå en poäng. President­ämbetet är religiöst neutralt och frågan om huruvida och hur presidenten tror på Gud borde egentligen ­vara en helt irrelevant fråga. Att en modern väl­utbildad människa blundar för naturvetenskapens ­vinningar de senaste 150 åren sedan väcker ändå frågor om hennes trovärdighet.

På många sätt framstår Laura Huhtasaari som Finlands svar på USA:s Sarah Palin.

Det finns förmodligen en politisk nisch för en hemvävd Palin.

Någon allvarlig utmanare blir hon ändå ­knappast. Den enda kandidat som kan se sitt stöd naggas i kanten av henne torde vara Paavo ­Väyrynen.