Det var en storslagen, ”great”, presskonferens – president Trump använde det ordet 26 gånger ­under den dryga timme mötet i Vita huset varade.

Det blev ett möte med en grandios värd och en återhållsamt saklig och eftertänksam gäst. President Sauli Niinistö gjorde bra ifrån sig vid mötet med den amerikanska presidenten.

I Finland toppar Niinistös besök själv­fallet ­mediernas agenda. I USA passerar den lika­ ­naturligt mer eller mindre obemärkt och de ­amerikanska journalisterna fokuserade på ­inhemska frågor kring ovädret Harveys framfart, Trumps planer på en mur mot Mexiko och hans ­beslut att benåda Arizonasheriffen Joe Arpeio. ­Ändå måste mötet mellan de två presidenterna ­betecknas som betydelsefullt.

Och helt ointresserade var inte de amerikanska journalisterna av Finlands roll i världspolitikern, en av dem frågade Niinistö vilket råd denne hade att ge Trump i hur man ska hantera Ryssland.

Som den försiktiga general han är upprepade ­Niinistö vad han sagt redan inför mötet, att vi finländare inte ser oss som några rådgivare men att vi gör allt vad vi kan för att upprätthålla freden, och att detta gäller också för vad vi gör i Östersjö­området.

Niinistö tog upp de stora krigsövningar som ägt rum och ska äga rum på Östersjön och påminde om vad som sagts i samtalen mellan honom och president Putin. Denne framhöll att det kinesiska­ deltagandet i de ryska övningarna inte markerar något block och att han själv poängterade att de finländska samövningarna med Sverige eller USA inte heller innebär att man ingår i något block.

Sedan kom han in på det hot de stora ­manövrarna innebär; ”Vi måste vara mycket försiktiga så att de inte medför några olyckor som eskalerar till något värre”.

Därför, menar Niinistö är det viktigt för Finland att samverka för fortsatt dialog mellan Nato och Ryssland.

Sauli Niinistö var försiktig men tydlig om var Finland hör hemma men vidhöll alltså betydelsen av dialog.

Donald Trump är förmodligen den mest Nato­skeptiska amerikanska presidenten genom tiderna,­ men har under sitt dryga halvår i ­Vita ­huset ändå backat från sina mest kritiska syn­punkter också när det gäller USA:s förbindelser att bistå de baltiska länderna som utgör Natos yttersta utpost mot Ryssland i nordost.

Trump var mer än försiktig och glidande då han av en finländsk journalist fick frågan om Ryssland som ett hot mot säkerheten och sade att det är många länder som utgör en säkerhetsrisk. Han försäkrade att USA kan hantera de här riskerna och är berett att hantera dem om det behövs.

På en direkt fråga huruvida USA skulle inter­venera om situationen i Baltikum skulle eskalera­ svarade Trump att USA är ”mycket, mycket beskyddande i området och har ’great’ vänner och ’great’ relationer till området”.

Då Trump fick en direkt fråga om USA skulle sträcka detta beskydd att omfatta också Finland om våra relationer till Ryssland hastigt skulle försämras gav han inget direkt svar utan framhöll de goda finsk-amerikanska relationerna och påminde om att Finland är i färd med att köpa stora mängder­ F-18-plan från Boeing.

”Påminde” är fel ord i sammanhanget, något köp är inte aktuellt. Det slutliga beslutet om planköp tas först en bit in på 2020-talet, vilket president ­Niinistö påpekade på Twitter strax efter press­konferensen.

För Trump var presskonferensen med Niinistö en inrikespolitisk arena där han med sina stor­vulna maner fick framhålla sin och administrationens förträfflighet i att hantera katastrofläget i Texas och några andra mer kontroversiella frågor.

Hans svar på varför han benådat den rasistiske­ Arizonasheriffen Joe Arpeio blev en lång – uppläst – litania över alla de enligt Trump mycket värre­ förbrytare som hans företrädare Obama och ­Clinton benådat.

Om han försökte köra över Niinistö gick han bet, den finländske presidenten parerade elegant och framstod i kontrast mot Trump som en statsman som tänker innan han talar.

Om Trump agerade på en inrikespolitisk arena gjorde även Niinistö det. Mötet gav många poäng i presidentvalskampanjen.