I söndags larmades polisen till ett egnahemshus i stadsdelen Lielahti i Tammerfors och fann kroppen av en 45-årig kvinna som bragts om livet.

Följande dag går polisen ut med en efterlysning och ger ut bilden på en 35-årig man som misstänks för delaktighet i kvinnans död. Sent på måndagskvällen grips mannen i ett egnahemshus i Nummela,­ misstänkt för brott mot liv.

Kvinnan och mannen hade tidigare varit samman­boende, men kvinnan hade avslutat förhållandet, och mannen var enligt ett domstols­beslut belagd med utvidgat besöksförbud.

Besöksförbudet tycks inte ha bekommit mannen. Enligt tidningar i veckan har mannen ett flertal gånger sökt upp kvinnan både hemma och på hennes arbetsplats och kvinnan har upprepade gånger ringt till polisen och tvingats fly till sina grannar.

Mannen uppges vara tungt kriminellt belastad och enligt Ilta-Sanomat (14.9) har han belagts med besöksförbud inte bara mot den nu dödade kvinnan utan mot minst tre tidigare partner. Också i de fallen har förbuden inte hindrat mannen att hemsöka kvinnorna, inte ens då han suttit i fängelse.

Matti Tolvanen, professor i straff- och processrätt, säger i Ilta-Sanomat att besöksförbudet verkar på en viss grupp människor, men inte dem som det borde bita effektivast mot. ”Det har ingen effekt på de värsta busarna (’pahikset’)”, säger Tolvanen.

Det här är ett allvarligt problem.

I torsdagens Iltalehti (14.9) betecknar kriminal­överkommissarie Juhani Vuorisalo besöks­förbudet som ”bara ett papper”.

”Antingen följer man det eller så inte.”

Ändå framhåller både Vuorisalo och Patrik Karlsson, kommissarie vid polisen i Helsingfors, att ett brott mot besöksförbudet är – just det, ett brott – och att polisen tar brotten på allvar.

Det är mycket vanligt att den som belagts med besöks­förbud bryter mot det, och Patrik Karlsson säger att polisen ofta har uppdrag i samband med besöksförbud och att man också ofta griper den som brutit mot förbudet.

Men – det finns många ”men” i sammanhanget – något heltäckande skydd innebär förbudet inte.

Polisen kan enligt Karlsson inte häcka utanför målsägarens bostad och hålla vakt. Enligt Vuori­salo har samhället inga medel att fysiskt hindra den dömda att besöka offret.

Ett problem är de lindriga påföljderna av brott mot förbudet. Oftast släpps personen snabbt efter gripandet och påföljden är bara böter.

Tröskeln för häktning är hög. Enbart ett brott mot besöksförbudet räcker inte som grund för häktning.

I de fall de upprepade besöken får karaktären av förföljelse och den besöksförbudsdömda är dokumenterat våldsam bär den som sökt om besöks­förbudet ett orimligt stort eget ansvar för att för­budet efterlevs.

Precis som Matti Tolvanen säger är påföljderna­ för den som bryter mot förbudet lindriga. Och ­eftersom tröskeln för häktning är hög och ­behandlingen av brotten dröjer länge går gärnings­mannen ofta fri medan processen pågår och kan fortsätta sin förföljelse.

Sammantaget skapar situationen en mardröm för den som utsätts för trakasserierna och leder i ­extrema fall till ett tragiskt slut som nu i söndags.

Vad kan man då göra för att förbättra läget? Det korta svaret lyder ”nästan ingenting”.

• De som dömts till besöksförbud är så många att polisen omöjligt kan punktmarkera alla ens om de dömda förses med elektroniska fotbojor.

• Lika omöjlig ter sig tanken att polisens resurser skulle räcka till för personbevakning 24/7 av ens en bråkdel av dem som sökt besöksförbud.

• Det är svårt att föreställa sig en juridik som ­skulle göra det möjligt att under längre tid hålla personer som bara utgör ett potentiellt hot gripna.

Ändå finns det element i varje punkt som måste kunna tillämpas. Om man satsar resurser på riskkartläggning – metoder för detta finns, skriver IS – kan man fokusera bevakning på de mest kritiska­ fallen, där polisens resurser inte räcker till måste samhället ha råd att köpa hjälp av privata aktörer.

Den förföljda ska inte själv tvingas betala för sin säkerhet. Om hotet överstiger en kritisk tröskel måste det finnas lagrum för fängelsestraff. Man måste också överväga om strängare straff kan verka­ avskräckande.