– Men sedan måste Finland så att säga sätta honom på plats då Finland i samband med händelserna 1968 blev ett ur Sovjetunionens synpunkt mindre gott exempel för de socialistiska staterna i östra och centrala Europa, säger Katajisto.
Kretsar som lyssnade noggrant på vad som sades på Fabriksgatan (Sovjetunionens ambassad) befarade att Virolainen skulle förstöra sin politiska karriär med sina krav på fredlig samexistens och avspänning.
– Diskrepansen i Virolainens utrikespolitiska roll är viktig att beakta. Den förklarar dessutom varför Virolainen blev diskriminerad i Finland från Fabriksgatans håll.
Ursprungligen siktade Virolainen på en akademisk karriär men krigstiden fick honom att ändra sig.
– Efter att hemtrakten förlorats hade man inte längre råd att förlora ytterligare delar av fosterlandet, säger Katajisto.
Virolainen uppskattade Urho Kekkonen, men enligt Katajisto ville han inte lyfta upp Kekkonen på en piedestal.
När Sovjetunionen började åsidosätta Virolainen godkände Kekkonen enligt Katajisto så småningom Fabriksgatans ståndpunkt.
Den känsliga utrikespolitiken kom bland annat fram i en intervju som Virolainen hade gett för tidskriften Suomen Kuvalehti.
En förargad Kekkonen uttalade sig offentligt och sade att Virolainen gett falskt intyg om Finlands utrikespolitik och internationella ställning.
Johannes Virolainen
- Född 31.1.1914 i Viborgs landskommun.
- Agronom 1938, agronomie- och forstkandidat 1938, licentiat 1950, doktor 1951.
- Riksdagsledamot för Agrarförbundets/Centerpartiet 1945–1982, 1987–1991
- Under tre årtionden bland annat statsminister, utrikesminister, undervisningsminister och finansminister.
- Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden, Frihetskors, 3:e klass (två gånger).
- Dog 11.12.2000 i Lojo.