Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Ungefär så uttryckte sig filosofie doktorn och historikern Lasse Lehtinen på en föreläsning i Borgå för några veckor sedan (Borgåbladet 30.9). Lasse Lehtinen skulle gärna se att Finland ansluter sig till Nato så fort det bara är möjligt. Han menar att det är för sent att börja leta efter försäkringsbrevet då huset står i brand. Lehtinen inser att ett finländskt Natomedlemskap skulle väcka en förargelse hos Ryssland, men han utgår ifrån att anslutningen ändå inte skulle få några allvarligare följder. Ryssland har inte attackerat Natoländer, men nog marscherat in i icke allierade, suveräna stater. Bedömningen baserar sig delvis på en insikt om att Finland inte skulle klara sig i ett modernt krig. Vi tittar stolta på "Okänd soldat" varje självständighetsdag utan att riktigt våga tänka på att vi inte skulle klara oss lika bra i ett krisläge i dag. Lehtinen låter förstå att Finlands folk står kluvet till Nato i dag. En del vill fortsätta på den försiktiga, hukande linjen medan andra vill ha garantier om bistånd för den händelse att Vladimir Putin som ett led i sin säkerhetspolitik vill skaffa sig baser i Finland. Lasse Lehtinen ska ha en eloge för att han uttrycker sig rättframt i en svår debatt. Att begreppet finlandisering fortfarande är tabu i Finland märkte vi så sent som för några veckor sedan då före detta miljöministern Ville Niinistö (Gröna) gick ut i internationell press. Söndagsreportaget (VBL och ÖT 26.10.) är ett försök att söka rötterna till vår latenta rysskräck och sätta in känslan i ett sammanhang. Rädslan för ryssen är ingen ny företeelse, snarare är den ett arv vi bär på oss ända från den svenska tiden. "En ryss är en ryss även om han steks i smör." Hur många av oss har inte hört alla nedsättande omdömen som fortfarande lever kvar i vårt språk? Många ser också med skepsis på den ryska invandringen och den tomthandel ryssar är involverade i. Men i vårt kommersiella tidevarv är ryska pengar lika hård valuta som andra pengar. En Natoanslutning skulle kanske öka finländarnas trygghetsgrader en aning, men helt fria från rysskräcken blir vi sannolikt aldrig. "Fienden har landstigit på Hangö udd." Så löd ordern i Dragsvik för 35 år sedan och så lyder den sannolikt ännu i denna dag. Det är något av en naturlag: I Finland kommer hotet alltid österifrån. Det är ett fenomen som vi helt enkelt måste leva med.