Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. EU-länderna går årligen miste om hundratals miljarder euro i skatt. Pengarna från affärsvärlden kommer som en följd av bulvaner och brokig skatte­lagstiftning inte längre samhället till del. Det här framgick av Yleprogrammet ”MOT” som har deltagit i den internationella gruppen för grävande journalistik ICIJ:s granskning av Luxemburg som skatteparadis. Granskningen har bland annat omfattat de finländska företagen Huhtamäkis och SRV:s förehavanden i Luxemburg. (10.11) De finländska företagen har kunnat undgå skatt för hundratals miljoner euro genom att använda sig av bulvanbolag. Enligt de förhandsskattebeslut som har läckt ut via revisionsbyrån Pricewaterhouse Coopers har skattemyndigheterna i Luxemburg bland annat beviljat avdrag åt Huhtamäki för icke-existerande ränteutgifter. SRV har i sin tur undgått skatt på vinstutdelning och försäljningsinkomster. De hemligstämplade förhandsskattebesluten ingår i den serie på 28 000 dokument som har läckt ut via revisionsbyrån. Uppgifterna är graverande med tanke på att SRV:s största enskilda ägare Ilpo Kokkila är ordförande för Finlands näringsliv EK som nyligen gick ut med krav på frysta löner och en nedkörning av den offentliga sektorn i Finland. Det ena är en följd av det andra. Någon måste ju träda emellan då företagen ständigt hittar nya sätt att inte behöva betala skatt till den finländska staten. Uppgifterna är om möjligt ännu mer graverande för EU och EU-kommissionens nya ordförande Jean-Claude Juncker som har gjort allt detta möjligt. Han var statschef under den tid då Luxemburg förvandlades till EU:s skatteparadis genom en liberal skattelagstiftning. Luxemburg, en av EU:s grundande stater, är i dag ett finansparadis utan europeisk motsvarighet. Hela 40–60 procent av landets totala inkomster sägs i dag härstamma från finansieringsbranschen. Mest horribelt är ändå att alla transaktioner följer gällande lagstiftning. Att storföretag som SRV lyckas få hem stora entreprenader som till exempel det nya barnsjukhuset i Helsingfors är i princip en följd av att SRV är bättre än konkurrenterna att hitta vägar till skattelättnader. Kokkila ser ut att trivas då han får celebrera tillkomsten av det nya barnsjukhuset medan han uppträder ohövligt mot journalister som vill veta mer om affärerna. Vem är samhällets hjälte – bergsrådet eller journalisten? Svaret är enkelt. SRV är ett av många företag med en sviktande moral, journalisten försöker bidra till en bättre värld genom att sätta strålkastaren på skattefifflet. Men där någonstans i kulisserna finns den största hjälten i form av en människa eller en grupp som i sin tillit till källskyddet har satt sin egen karriär och hälsa på spel genom att läcka dokumenten. EU kan inte bli trovärdig så länge unionens ledning kräver att fotfolket iklär sig säck och aska för att de europeiska företagen ska klara sig i den internationella konkurrensen. Särskilt inte om en av EU-staterna, Luxemburg, skor sig själv på verksamheten. Luxleaks avslöjande kommer, ironiskt nog, samtidigt som de politiska partierna i Finland lanserar sina nya skatteprogram. Här signalerar man bland annat för en sänkt mervärdesskatteprocent för frisersalongerna. Det är löjeväckande. Världens mest kända varumärken ägnar sig åt miljardskatteflykt genom det ena sinnrika arrangemanget efter det andra medan de nationella partierna försöker trösta bulvanlösa småföretagare med skattelättnader som utgör droppar i havet. Till och med finansminister Antti Rinne (SDP) har varit oförståndig nog att avfärda Luxleaks avslöjande som gammal skåpmat i och med att de berör skatteåren 2002–10. Vad ger det för signaler? SDP borde väl om något vara ett parti som försvarar den lilla människan mot råkapitalismen. Luxleaks avslöjanden rör beslut som har några år på nacken, men likväl pekar de på en osund praxis inom dagens globala affärsliv. Uppgifterna kan tas som starka indicier om att läget ser ännu värre ut just nu. Välfärdssamhällets framtid står och faller med etiskt hållbara värderingar. Det säger sig självt att nationella skattelagar inte går särskilt bra att tillämpa i en affärsmiljö som är global. Men framför allt kan vi inte tolerera en brokig och icke-transparent skattelagstiftning i en ekonomisk union av EU:s snitt. Penning- och skattesystemet är ett kommunicerande kärl. Om någon inte står för sin andel måste någon annan betala mer. Här kan du se MOT