Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Mot den bakgrunden är det knappast någon lösning att som Chiffy i en kommentar på svenska yle argumentera för att Alexei Eremenko borde ersätta Mixu Paatelainen, eftersom Eremenko åtminstone får lågbudgetlaget Jaro att spela fotboll. Däremot stärkte Ungernmatchen ytterligare argumenten för att Alexei Eremenko junior borde vara med i truppen. Precis som mot Färöarna (67 procent), Grekland (51 procent) hade Finland även majoriteten av bollinnehavet mot Ungern med 56 procent. Problemet var att Finland igen skapade alltför få målchanser trots de långa anfallen och det relativt stora bollinnehavet. Just med en sådan matchbild kommer Eremenko junior till sin rätt.
Eremenko junior är ingen löpglad kontringsspelare, men med finländska mått mätt en expert på att dyrka upp täta försvar. Precis som Jari Litmanen tidigare kan Eremenko junior skapa sig själv lite extra tid och utrymme, när det är för trångt för många andra. Dessutom har Eremenko junior en passningsfot- och sparkteknik som på sin höjd Petteri Forsell kan mäta sig med i dagens Finland. Det är ett allt större mysterium att Paatelainen anser sig ha råd att undvara Eremenko junior. Utgående från artikeln med Eremenko junior i lördagens ÖT tycks det inte heller ha skärt sig mellan spelaren och tränaren. Säsongen 2010–2011 hjälpte Paatelainen Eremenko junior att få ny fart på den internationella proffskarriären när spelaren flyttade från Jaro till Kilmarnock. Nu skulle Eremenko junior kunna hjälpa till med att rädda Paatelainens landslagstränarkarriär. Men först måste han få chansen. Om Eremenko junior fortsätter att leverera med Kilmarnock, och om Paatelainen får behålla jobbet in på 2015, skulle det vara mycket märkligt om inte Eremenko junior ingår i truppen mot Nordirland den 29 mars.
Beträffande problemen i det egna straffområdet finns det inte en lika uppenbar lösning. Både Joona Toivio och framför allt Niklas Moisander är spelade mittbackar som har bättre offensiva än defensiva kvaliteter för att vara försvarare. Moisander är trots sina brister given i landslaget. Detsamma kan inte sägas om Toivio som ibland har petats till förmån för spelare som Juhani Ojala och Petri Pasanen. Åtminstone den sistnämnda är ingen framtidslösning. Toivio tog i en intervju för Ilta sanomat följdriktigt på sig skulden för det ödesdigra baklängesmålet som rutinerade Zoltan Gera nickade in – Det var min kille. Jag tar ansvar för målet. Jag var inte tillräckligt nära honom, sade Toivio. Det är svårt att låta bli att sakna Jonas Portin. Den 1986-födda mittbacken skulle nu vara i sin bästa ålder om han inte hade varit tvungen att lägga av på grund av problem med hjärtat. Ingen kommer någonsin att få veta hur bra Portin skulle ha blivit. Det var kanske inte Portins största styrka som fotbollsspelare att vinna den typ av nickdueller som Toivio nu förlorade. Men Portin hade några centimeter mera till sin hjälp än den 186 centimeter långe Toivio. Precis som med Moisander låg Portins största styrka i passningsspelet. Det skulle kanske också ha läckt bakåt med Moisander och Portin. Men det egna spel Finland skulle ha kunnat bygga upp med sådana mittbackar hade varit en fröjd att skåda.