Gynekolog föredrar gällande lag

Finland hör till de länder, inte bara i Europa, utan i hela världen, där det utförs minst antal aborter. 2009 utfördes 8,9 aborter per 1.000 kvinnor i fertil ålder. Mot bakgrund av det relativt låga antalet aborter anser överläkare Fikre Fundusa på Malmskas gynekologiska avdelning att det inte finns någon orsak att ändra den abortlag som ger kvinnan rätt till fri abort upp till tolfte graviditetsveckan. – Den fria rätten förutsätter ändå alltid två läkares underskrift, hvcläkarens och gynekologens. I processen ingår också samtal om preventivmedel för att undvika fler aborter i framtiden. Det har visat sig fungera bra, för andelen kvinnor med fler än en abort är låg i Finland. Därmed är den finländska abortlagstiftningen strängare än i många andra EU-länder. I Sverige till exempel anses abort vara kvinnans rättighet och det räcker med hennes beslut. Den enda betänkligheten Fikre Fundusa har gäller den övre gränsen för sociala aborter. Han anser att den kan sänkas från nuvarande vecka 24 till vecka 20. Han motiverar sin åsikt med att läkarvetenskapen har gått framåt och att ungefär hälften av alla prematurer som föds i vecka 23 överlever. – Sedan är det en annan sak om man konstaterat att graviditeten är till fara för moderns hälsa eller att fostret är svårt skadat. Men också där är vår diagnostikförmåga så god att en eventuell skada kan konstateras redan före graviditetsvecka 20. En skärpning av abortlagen är en av tre lagmotioner rörande abort som lämnats in av främst kristdemokrater och sannfinländare. Den andra handlar om vårdpersonalens rätt att av etiska och religiösa skäl vägra utföra eller delta i aborter. – Jag som läkare kan inte vägra att vårda en patient. Jag är ansvarig för kvinnans hälsa. En abort är hennes personliga beslut som jag måste re­spektera då det handlar om hennes kropp. Fikre Fundusa säger att på ett litet sjukhus blir situationen lätt ohållbar om hälften av vårdpersonalen vädjar till etiska och religiösa skäl för att inte medverka. Risken finns att kvinnan inte får den vård hon har rätt till. Han menar att möjligheten att vägra delta i en abort också skapar en ojämlik arbetssituation inom vården. – Har man en stark övertygelse i den här frågan rekommenderar jag att man söker sig till en annan medicinsk disciplin. Som läkare har jag en plikt att utföra mitt arbete så bra som möjligt.

”Abort var enda utvägen”

Hon var nyskild och arbetslös när hon upptäckte att hon var gravid. I den situationen fanns det ingen möjlighet för henne att ta hand om ett barn. Misstanken om att hon kunde vara gravid bekräftades av ett urinprov. Tidpunkten var den sämsta tänk- bara. Hon hade nyligen separerat från sin man. I samma veva hade hon förlorat sitt jobb. – Min ekonomiska situation var allt annat är bra. Att i det läget bli mamma var helt otänkbart. En abort var enda utvägen. Det var i slutet av åttiotalet och Finland höll på att glida in i en ekonomisk depression med stor arbetslöshet. Oron för hur hon skulle försörja sig var tillräcklig utan att hon dessutom skulle bekymra sig över hur hon ensam skulle klara av att ta hand om ett barn. Fadern till barnet var en tillfällig förbindelse som hon inte hade någon kontakt med efteråt. Han fick heller aldrig veta att hon gjort abort. Graviditeten upptäcktes tidigt, men på åttiotalet fanns inte dagens kemiska abortpreparat utan en gynekologisk skrapning var enda alternativet. – Jag kommer inte i detalj ihåg vilka procedurer som föregick aborten. Det som jag minns var att jag togs in på Malmska sjukhusets gynekologiska avdelning där ingreppet gjordes. fteråt fick jag stanna för observation en natt. En sak har hon däremot inte glömt och det är bemötandet hon fick av vårdpersonalen. – Jag fick en känsla att de såg mig som en B-klassens människa för det jag gjort. Sjukskötarna visade mig varken sympati eller empati. Något som annars är vanligt när man ligger på sjukhus. Efteråt mådde hon fysiskt bra, men också psykiskt. – Jag har aldrig ångrat mitt val, för just då hade jag inte kunnat göra det annorlunda. Jag har heller aldrig tänkt på barnet efteråt, kanske för att jag aldrig sett mig själv som mamma. Erfarenheten har gjort att hon anser att det är kvinnan och ingen annan som ska bestämma över hennes kropp. – En kvinna har ingen skyldighet att föda ett oönskat barn. Det måste samhället respektera.

"Kvinnan har rätt till abort”

Man kan inte rösta bort mänskliga rättigheter. Dit hör kvinnans rätt att bestämma över sin kropp, sin sexualitet och sin reproduktionsförmåga. Det säger Svenska kvinnoförbundets ordförande Carola Sundqvist. Kvinnoförbundets ordförande Carola Sundqvist ser Kristdemokraternas och Sannfinländarnas strävan att göra abort till en samvetsfråga för vårdpersonalen som mycket olycklig. Hennes tolkning är att om man tillåts hänvisa till samvetet, påverkar det kvinnans mänskliga rättigheter och rätten att få vård. – Jag kan inte acceptera att någons samvete går över mina mänskliga rättigheter. Enligt artikel nio i Europakonventionen kan samvets- och religionsfriheten begränsas bland annat med hänsyn till hälsa, moral eller till skydd för andra människors frihet och rättigheter. Dessutom; ifall samvets- och religionsfriheten åberopas måste även andra religioner och övertygelser beaktas. Ett beaktansvärt argument då den lutherska kyrkan inte längre är det enda religiösa samfundet i vårt land. – Man börjar i fel ände. I stället ska man försäkra sig om att unga i tidigt skede får en bra sexualuppfostran och ja, det är rätt att dela ut kondomer åt tonåringar. Det har visat vara rätt väg eftersom vi ha få tonårs-aborter i Finland jämfört med till exempel de katolska länderna, Ryssland och USA. Det har dessutom visat sig att aborterna följer utvecklingen i samhället; det går bra för majoriteten, men för en liten grupp hopar sig problemen. – I gruppen med problem kan det vara si och så med preventiva åtgärder. Ska vårdpersonalen då lägga ytterligare sten på bördan genom att vägra hjälpa och stöda?

ÖT FRÅGAR

Ska vårdare ha rätt att inte delta i aborter av etiska skäl?

Ta du också del i webbgallupen här bredvid.