Sträck upp handen, den som ärligt kan säga "Jag förstår hur vårdreformen fungerar, på vilket sätt den ger medborgarna vård på ett bättre sätt än i dag, hur den sparar in pengar och dessutom är i samklang med grundlagen." Regeringen själv? Oppositionen? Grundlagsutskottet? Mina ledarskrivande kolleger? Omsorgsminister Susanna Huovinen (SDP) beskriver processen i Hbl (26/11): Vi får väl inte tio stilpoäng men processen har varit viktig. Vi har blivit beskyllda för onödig förvaltning och folk har frågat vad vi egentligen har sysslat med. Det här är inget partis egen modell, utan allas vår gemensamma skapelse." Enligt en gammal anekdot är kamelen resultatet av att en kommitté försökt skapa en häst. I processen som lett till det förslag till vårdreform som nu framläggs har viljorna, de ideologiska låsningarna och krumbukterna i långdansen varit många. Nu är man i mål med ett förslag ingen verkar vara nöjd med och som kan komma att stupa i grundlagsutskottet. Ändå framhärdar man. Det gjorde också regeringen Kiviniemi i fallet Karlebys orientering, rentav så att statsministern själv lät undslippa ett överlägset "man vet ju vem som sitter där" då grundlagsutskottet dömt ut regeringens beslut. Som Helsingin Sanomat slår fast på ledarplats (26/11) är det nu grundlagsutskottet som tar över och enigheten uppnådd först då "också den sista riksdagsledamoten tryckt på röstningsknappen i plenumsalen och social- och hälsovårdslagen säkert och oåterkalleligen godkänts". Grundstrukturen i modellen ska förmodligen rensa i den nuvarande administrativa röran, medan de stora betänkligheterna fortfarande gäller den kommunala självbestämmanderätten. Att man under veckan fått förslaget klart innebär egentligen väldigt lite nytt – det mesta som finns att säga har redan sagts. Men eftersom pådrivarna står på sig ska också kritikerna göra det. Kommunerna får öppna plånboken men avhända sig all beslutsmakt. Hbl har (26/11) också intervjuat riksdagsledamot Ulla-Maj Wideroos (SFP) som suttit med i arbetsgruppen. Hon säger precis som det är: Kommunerna kommer att "förlora sitt inflytande, sina pengar och sin personal. Kommunerna kommer inte ha just något att säga till om." Kommunerna skulle bland annat inte kunna påverka om en hälsovårdscentral ska finnas kvar. Helsingin Sanomat ser en utväg i att vårdområdena skulle få beskattningsrätt och styras av ett organ tillsatt genom direkt val. Då skulle vi vara inne på något som liknar den svenska modellen med landsting. Den modellen har skymtat i debatten – men då har det handlat om kommunreformen, som av någon obegriplig anledning beretts som ett separat projekt, frikopplad från frågan om hur vården ska organiseras. Beslutet att genomföra reformerna som två separata projekt hör till de mest obegripliga i regeringsprogrammet. Till saken hör att många frågor ännu är öppna trots att man nu baxat vårdreformen ända hit – svaret på frågan om hur kommunerna drabbas ekonomiskt får vi först torsdag nästa vecka då lagförslaget når riksdagen. Själva finansieringen igen ses igenom av ytterligare en arbetsgrupp, och som social- och hälsovårdsminister Laura Räty (Saml) säger i Hbl, blir detta en fråga för nästa regering. Om den nu inte tvingas se över hela reformen.