Den oppositionsroll Sannfinländarna fick var självförvållad, trots frikostiga erbjudanden om att få ligga lågt i vissa nyckelfrågor tackade man nej till att medverka i regeringen, kanske avskräckta av föregångaren Landsbygdspartiets trista öde sedan man två man stark gick in i regeringen i början av 1980-talet. Regeringsansvaret bidrog till att partiet raderades från den politiska kartan. Sedan Sannfinländarna förpassades till en fortsatt oppositionsroll har ordförande Timo Soini slitit hårt för att göra partiet regeringsdugligt och salongsfähigt. Själv har han tonat ned sin EU-kritik och sett till att Sannfinländarnas mest bångstyriga invandringskritiker James Hirvisaari uteslutits ur riksdagsgruppen. Soini har lyckats tona ned ­bilden av Sannfinländarna som ett invandrings­kritiskt parti. Han har ändå ett problem; samtidigt som han genom att tona ned bilden av främlingsfientlighet försöker styra in Sannfinländarna på en kurs som placerar honom och några till i nästa regering?ska han hålla kvar den starkt invandringskritiska ­flygeln som personifieras i EU-parlamentarikern Jussi Halla-aho. HBL-journalisten Marienne Lydén skriver i lördagens tidning (13.12) om Halla-ahos krav på att invandringskritiken för få större utrymme i Sannfinländarna. Med den profileringen skulle partiet ligga nära Sverigedemokraterna som det officiella Sannfinländarna försökt markera distans till. Den distansen kan vara klok, Sannfinländarnas centerpopulistiska rötter är ju helt andra än Sverigedemokraternas rasistiska. Halla-aho menar ändå att Sannfinländarnas popularitet rasar ytterligare om man inte lyfter fram invandringen. Efter att Sverigedemokraterna röstat ned regeringens budgetförslag uttryckligen på invandringsfrågor och i förlängningen fällt landets regering går Sverige till extra val i vår, och i det valet kommer invandringen att bli ett centralt tema. Sverige går till val en knapp månad före Finland, och det vore förvånande om inte den svenska debatten skulle smitta av sig till oss. Det kommer i alla fall Halla-Alho och hans anhängare att se till. Det bekymmersamma är att främlingsfientligheten inte skulle försvinna bara för att Soini skulle manövrera ut Halla-aho et Co – den skulle bara hitta ett nytt forum på yttre sidan om Sannfinländarna. Den finländska debatten hittills har ändå varit någorlunda sansad och de verkliga övertrampen har lyst med sin frånvaro. Det kan man inte säga om SD:s agerande i Sverige. I söndagens Dagens Nyheter slog Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder, tillika en av riksdagens talmän, fast att judar och samer inte är svenskar, för den delen inte heller Tornedalsfinnar – om de inte ”assimileras”. De här grupperna kan enligt Söder i DN få bo i Sverige – ”men de är inte svenskar”. Nu kräver allt fler att han avgår som talman. Sannfinländarna har ännu inte hörts flytta sina positioner så långt som Söder. Men också där, speciellt inom falangen kring Halla-aho, kritiserar man mångkulturaliteten med idealet om en nation som svetsas samman av en enhetlig kultur och ETT gemensamt språk. Frågan är om Sannfinländarna ska plocka röster på grund av eller trots det här tankegodset. Soinis sits är inte lätt.