Ekorosk behandlar 20 miljoner soppåsar från hushållen varje år. Av dem går över 6 miljoner sönder under transporten och behandlingen. Det betyder att Ekorosk varje vecka skickar brännbart avfall 90 km från Jakobstad till Stormossen i Kvevlax i stället för att frakta det till grannen Ewapower. Det är de vita påsarna som vållar det största problemet. Vassa kanter på till exempel köttförpackningar och andra livsmedelspaket river sönder plasten. Speciellt besvärligt är det då kvicksilvret sjunkit på minus. Går påsen sönder sorteras innehållet inte och det brännbara materialet körs i onödan till Stormossen. ÖT har gjort en icke vetenskaplig undersökning av soppåsar. Olika påsar, de billigaste 4 cent och de dyraste 19, fylldes med torrt avfall. En del av avfallet hade vassa kanter. Påsarna släpptes sedan från två meters höjt på istäckt asfalt. Alla påsar fick repor och hål, också de tjockare och dyrare butikskassarna. De billigaste och tunnaste påsarna, en av dem med en sötaktig och äcklig lukt av syntetisk vanilj, blev totalförstörda och innehållet spreds över gården. Nytt test från litet högre höjd och alla påsar gick sönder. När man följer med hur soptunnan töms inser man att påsarna måste tåla omild behandling. Därför är det en rättvis jämförelse att fälla påsarna från minst två meters höjd. På Ekorosk försöker verkställande direktör Olli Ahllund hitta en förklaring på varför påsarna går sönder och det lösa avfallet har ökat till en tredjedel av allt hushållsavfall. En förklaring är att påsarna tillverkas av tunnare plast eller att nedbrytbara och komposterbara påsar är svagare. Bland annat i Sverige för man en diskussion om att nedbrytbara plastpåsar inte klarar sortering. ÖT kontaktade Henry Nygård för att höra om påsarna var bättre förr. Han var verkställande direktör för Ekorosk då man införde systemet med svarta och vita påsar i början av 1990-talet. Efter att ha sett på några av påsarna ÖT testat är hans bedömning att plasten har blivit tunnare. Också tidigare hade man problem med löst avfall, men inte i samma utsträckning som i dag. Frågan går vidare till HP Rani-Plast som tillverkar soppåsar i Sverige och i Lappfors. Påsarna säljs bland annat som Pirkka i K-affärerna och Rainbow i S-kedjan. I ÖT:s test höll påsarna från Lappfors något bättre än de allra tunnaste, men skars också upp av vassa kanter och trasades lätt sönder efter det. Verkställande direktör Göran Palmér säger att man inte gjort några förändringar i råvaran, polyeten, eller i tjockleken under de senaste tio åren. Han betonar att HP Rani-Plast använder högklassig råvara i sina påsar. Hans teori är att man i Finland börjat importera soppåsar av tunnare plast från Asien och att de används allt mera av hushållen. Palmér medger ändå att plastpåsar är känsliga för vassa kanter. Han rekommenderar därför att man börjar använda påsar av mera elastisk plast, också sådana tillverkas av hans företag.