procent av finländarna tror bland annat att fattigdomen i världen har ökat sedan 1990 då det i verkligheten är precis tvärtom. Den absoluta fattigdomen har halverats i hela världen sedan 1990. Tendensen har fortsatt trots finanskriser och lågkonjunkturer. Det här betyder förstås inte att världen är perfekt eller att orättvisor, dåliga arbetsavtal, missförhållanden eller ens miljöförstöringar har försvunnit någonstans. Men nyheten att det inte är fullt så illa eller att det i varje fall går att förändra saker på den här planeten har mötts av en nästan kompakt tystnad. Det beror antagligen på att fattigdomen har försvunnit på fel sätt. Det var inte småskaliga biståndsprojekt som gjorde stor skillnad utan stora multinationella företag som minskade på fattigdomen om vi spetsar till det lite. Det passade helt enkelt inte in hur det ska vara. Det är först och främst globaliseringen som gjort att folk fått det bättre. Speciellt i länder i Asien har det faktum att industri flyttat till lågprisländer betytt mycket för ökad levnadsstandard. För de självutnämnda världsförbättrarna på vänsterkanten har det här förstås varit hårdsmält och snabbt har brasklappar kastats in i debatten: ”jo men samtidigt suger”... Är man cynisk så har långa arbetsdagar på åkern bytts ut till långa dagar i fabriken, men hur man vänder och vrider på det så har det ändå resulterat i att fattigdomen minskat. På sätt och vis tycker jag att det handlar om en mental blockering om man av ideologiska orsaker vägrar att se mer mångfacetterat på världen. Det är antagligen samma mentala blockering eller ren och skär ideologi som gör att människor som skulle ha störst nytta av sjukförsäkringsreformen i USA ofta är de som säger blankt nej. Nej blir det därför att det strider mot den egna övertygelsen där staten och federala myndigheter och institutioner ska hållas på mattan i alla lägen. Det är samma mentala skygglappar som tycks gälla för globaliseringen. Eftersom den drivs av kapitalismen så är den enbart av ondo och därmed är diskussionen avslutad. För egen del har jag väldigt svårt med det här tankesättet att med hull och hår svälja en ideologi och att man då är antingen vänster eller höger. Jag är nog varkendera och inte ens i mitten. För att återgå till fattigdomen i världen så existerar den fortfarande. Jag tror inte att storbolagen ensamma och enbart av sin stora välvilja kommer att frälsa världen från fattigdomen. Men jag tror på att försöka se på världen som den verkligen är. Det är få saker som är helt svartvita och för att försöka se klart måste man slänga de ideologiska skygglapparna.