Har du något att säga?

Skriv en insändare.

Skriv insändare
Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Kalajoki stad som numera inbegriper även Himango säger upp sitt partiella medlemskap i Mellersta Österbottens förbund från och med nästa år. Efter detta har landskapsförbundet åtta ordinarie medlemskommuner och fyra partiella medlemmar. De partiella medlemmarna är Kronoby, Sievi, Reisjärvi och Kinnula. Ylivieska och Haapajärvi har redan tidigare sagt upp sitt partiella medlemskap. Kalajoki motiverar sitt beslut med ekonomiska argument. Kommunen sparar in cirka 45 000 euro genom att inte betala medlemsavgift. Även om Kalajoki formellt bryter med Mellersta Österbottens förbund finns det uppenbarligen en vilja att samarbete kring konkreta frågor också i fortsättningen. Vårdreformen är ett exempel. Det verkar som om man i Kalajokidalen till och med har sökt sig närmare Mellersta Österbotten på detta plan. Intresset att sluta upp kring Mellersta Österbottens centralsjukhus ser ut att ha ökat. Kalajokidalens orientering på denna punkt har varit en fråga som under en lång tid varit aktuell. Samtidigt finns det även ett behov för Möcs att ha även Jakobstadsregionen med. I princip ska patienterna själv få välja sjukhus, men hur det fungerar i praktiken återstår att se. Vården är i varje fall en sektor där konceptet kan skönjas rätt klart. Men landskapen handlar inte i första hand om vårdfrågor. Det handlar i större utsträckning om att utveckla regionerna. Landskapsförvaltningen är en kanal för lokala och regionala initiativ. Genom landskapen kanaliseras även pengar från olika EU-fonder. Hela landskapsförvaltningen är under lupp. Det finns krafter som vill minska antalet kraftigt. Mellersta Österbotten är efter Åland det minsta landskapet. Karleby stad är efter kommunsammanslagningen helt dominerande. I kommunutredningen ingick hela landskapet i princip i förslaget till ny kommun. Denna modell har inget understöd, men utredningen gjordes pliktskyldigast. I och med att Kalajokidalen nu tydligare orienterar sig mot Norra Österbotten, i praktiken Uleåborg, leder det sannolikt till att Mellersta Österbotten i större utsträckning än tidigare söker samarbete söderut. Den linjen blev tydligare redan då regionförvaltningsreformen genomfördes. Efter en hård dragkamp segrade orienteringen söderut. Det är klart att Mellersta Österbotten inte ska klippa banden helt norrut. Samarbetet kring sjukvården följer inte landskapsgränserna, vilket även Kalajoki gett uttryck för. Men då landskapen överlag tvingas till närmare samarbete är det naturligt att Mellersta Österbotten har utvecklat ett samarbete med de övriga österbottniska landskapen. Mellersta Österbottens förbund har även uttalat målet att intensifiera samarbetet med regionerna i norra delen av Sverige och Norge. Här är stora projekt aktuella och entreprenörer även i de österbottniska landskapen lär ha goda möjligheter att få medverka i dem. Av tradition har det förekommit en hel del tvivel riktade mot landskapsförvaltningen. Lika fullt är det viktigt att vi har en aktör med uppdrag att sköta den regionala utvecklingen utgående från den egna viljan. Alternativet är svagare lokala aktörer som blir mera beroende av centralmaktens och EU:s vilja. Upplägget med att utvecklingen styrs uppifrån är inte det optimala, även om det i någon mån kan garantera större jämlikare grunder för utvecklingen. Regionerna har trots allt olika utgångspunkter och olika syn på vilka tyngdpunkterna i satsningarna ska vara.