Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. En del saker var säkert bättre förr. Men mycket var säkert även sämre. Till en del har ökad kunskap bidragit till att vi bättre än tidigare kan identifiera problemen i dag och även uppleva dem som mer påtagliga. Det är vanskligt för en lekman att börja ge sig in i olika medicinska resonemang. Därför bör vi vara försiktiga med slutsatser om olika orsakssammanhang. Men normala livsperspektiv kan ha en lugnande effekt och kanske även påverka det egna välbefinnandet. Kommer själv i håg tiderna då tobaksrökningen var allmänt förekommande. Det var väl bara på gatan som det inte var lämpligt att röka. I dag är rökarna hänvisade till gatan eller speciella platser utomhus. Personligen har jag heller ingenting att invända mot det. Det som i dag slår en är att diskussionen om inomhusluften är något som blivit allmännare först under detta årtusende. Hur var det på den gamla goda tiden? Tobaksröken hängde blå och tung i många hem. Inomhusluften måste ha varit i problem, men en stor del av allmänheten kände inte till farorna och oroade sig inte. Vill på inget sätt nedvärdera dagens problem med inomhusluften, framför allt därför att jag inte vet så mycket om det hela. Däremot är det svårt att förstå att vi inte skulle ha haft motsvarande problem även förr. Samma gäller säkert även intolerans mot olika livsmedel. Diagnosen var den samma som symtomen, till exempel sjuk mage. I dag finns det hur många diagnoser som helst på sjuk mage. När man återkallar i minnet hur det såg ut under den egna skoltiden kommer snorungen tydligt fram, snorungarna i ordets riktiga bemärkelse. På skolgården, i skidspåret och i backen med sparkstöttingen hade pojkarna hängande snor i olika kulörer. Det var en vardagssyn som ingen reflekterade över i någon större utsträckning. Ingen uppfattade detta som något allvarligt problem. Av någon anledning tycks dessa äkta snorungar ha försvunnit ur bilden. Vet inte om vi ska längta tillbaka till denna tid, eller om något trots allt är bättre i dag. Möjligtvis var det bra för kroppen att reagera genom att producera den snor som sedan energiskt drogs in tillbaka i näsan, eller torkades bort med en isig yllevante. En slutsats kan vara att vi i dagens individualiserade samhälle upplever att vi själva måste bära hela ansvaret för hälsa. Det leder till en gnagande oro och en överkänslighet ?för alla signaler, även för bruset. Vi ser något onormalt i ?allting och tror att det alltid handlar om något av allvarliga slaget. Trots att vi har en utbyggd vårdapparat går vi och är oroliga över att vi själva måste bära ett så tungt ansvar för diagnostiseringen. Med det förstås inte sagt att vi inte ska bry oss om hälsan och försöka leva så hälsosamt som möjligt. Men det kan ändå vara bra att ha en viss distans och inte grubbla för mycket i onödan. Vi glömmer lätt att många av de snoriga pojkarna överlevde och har funnits i olika positioner i vårt samhälle.