Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Nå, det är en första inledande undersökning så man kanske inte ska dra för långtgående slutsatser av den undersökningen, men jag har ändå från första stund tyckt att man fimpade glödlampan utan att riktigt ha plockat fram alternativen. Prototyperna, betaversionerna, fanns men inte de riktigt färdiga grejerna. Min största invändning mot led är att jag tycker det är svårt att hitta den varma ton som tilltalar ögat. Det blir lätt obducentrum av det hela, tycker jag. I badrummet där hemma finns både glödlampa och led. Det jag nästan uteslutande använder är glödlampor för att det ger i min mening ett bättre, i betydelsen, behagligare ljus. Hela glödlampsförbudet har ju kritiserats för bland annat förhastade beslut och att man slarvade med specifikationerna. Det vill säga det fanns inte tillräcklig kunskap för att ställa ribban tillräckligt högt för de nya lamporna. Därför fick vi lågenergilampor som förutom att de innehåller miljöfarligt kvicksilver också kvalitetsmässigt var riktigt dåliga. Okunskap styr och regerar i dag och ofta ligger det omfattande lobbyverksamhet bakom, precis som med glödlampsförbudet. Då diskmaskinen kom och blev allt vanligare i hushållen blev den snabbt syndabock och symbol för miljöslöseri och lathet. Nu var det här väl en halvsanning som inte var så väl underbyggd med fakta. De första maskinerna drog mera el och slösade förvisso mer med vatten än vad dagens maskiner gör, men summa summarum så var nog inte diskmaskinen ett så stort hot mot miljön som det framställdes. En normal manuell diskning med sköljning under rinnande vatten är och förblir en betydligt värre energislösare. Samma sak hände i debatten mellan glasflaskor och alu­minium­burkar. Burkarna hade länge en speciell skatt som gjorde drycker i burk betydligt dyrare än i glasflaska. Visst, aluminium kräver massor av energi då man utvinner metallen. Men det är nog inte heller speciellt ekologiskt att frakta en långtradare full med tunga tomglas från södra Finland upp till Torneå för att först tvätta ur dem med starka kemikalier och sedan fylla på buteljerna för att till slut frakta dem tillbaka till konsumenterna. En aluminiumburk pressas ihop vid återvinningen och väger knappt ingenting och tar nästan ingen plats. Länge hade jag svårt med aluminium just för att den ansågs vara miljö­ovänlig. Något definitivt svar på vad som är bättre har jag inte fått, men skillnaden är antagligen inte så stor att man för den skull ska skippa burken. Skatten är i varje fall borta. Men bra lyckades någon få in ”miljöbovstänket” i mitt medvetande trots att det var en tvivelaktig sanning. Nu är det plastpåsen som ute i världen ses som ett stort hot. Även om det kanske inte är själva påsen i sig som är problemet utan själva sophanteringen eller snarare bristen på den i många länder som är det verkliga problemet.