Luften i byahemmet är råkall. En kvinna leds in i rummet, anklagad för att ha trollat på sin älskares hustru och drivit henne i döden. Det spelar ingen roll att hon förnekar sin skuld. Det finns vittnen på att hon är en häxa. Under en tidsresa till år 1665 får barnen som är med i Kronoby Museiklubb delta i rättegången mot Margareta Olofsdotter, spelad av Nina-Marie Vigård, och de har sina egna roller och repliker. - Enligt prosten Bränner får man höra sanningen ur barnamun och nu ska vi höra barnen, säger Stig Finnholm i rollen som landshövding Gran. - Mor är ingen häxa, säger de som spelar Margareta Olofsdotters barn. Men det spelar ingen roll vad de säger, för de andra säger att hon har ormar under farstubron, att hon har tvingat dem att festa på Blåkulla natten igenom och att korna har slutat mjölka sedan hon flyttade till Kolam by med sina faderlösa barn. - Hon är en fara. Jag är rädd för henne, säger nioåriga Rasmus Sandbäck i rollen som Artur. Det behöver han inte vara länge till. Den anklagade blir dömd till döden genom halshuggning och bränning på bål och när hon leds ut ur rummet reser sig Eva-Marie Backnäs. - Margareta Olofsdotter har funnits på riktigt. Den 14 augusti 1665 blev hon avrättad som häxa, säger hon och lägger till att anklagelserna som man nyss lade fram emot henne var en blandning av anklagelser som har framförts under 1600-talets verkliga häxrättegångar. - Det fördes tio häxprocesser i Kronoby under 1600-talet. Till skillnad från i rollspelet hände det ofta att barn vittnade mot sin egen mamma. - Det här var ett lite annorlunda rollspel än de vi har gjort tidigare, säger hon och berättar att barnen under förra månadens klubbträff fick fundera över vilka roller de skulle ha. Tyvärr hade inte alla nio "klubbisar" möjlighet att komma till byagården under själva rättegången. För Eva-Marie Backnäs och Maja Sandbäck, som leder Museiklubben, var tanken att barnen genom rollspelet skulle få en insikt om hur lätt det var att bli anklagad för häxeri under 1600-talet och hur svårt det var att försvara sig. - Om de inte hade erkänt hade de inte blivit dömda, men det förstod de inte, säger Stig Finnholm. Eva-Marie Backnäs och Maja Sandbäck påpekar att det fanns metoder för att få folk att erkänna, men inga som de vill gå närmare in på inför barn. De som vittnade riskerade att själva bli utpekade som häxor av den som de anklagade. - Man har en tendens att överdriva. Alla som blev anklagade blev inte avrättade, säger Eva-Marie Backnäs. - Och ingen häxa hade så många vittnen emot sig som här i Merjärv, säger Maja Sandbäck. Nina-Marie Vigård, som spelade Margareta Olofsdotter, kallar häxprocesserna för ett intressant fenomen. - Jag kan tänka mig hur det kändes att få en hel by emot sig. Jag kan förstå att de bekände i slutändan, säger hon. Rasmus Sandbäck tyckte att det var lite spännande att delta i rollspelet. Han jämför det med att spela en roll i ett dataspel. Jamika Sandbäck tog sig an rollen som ett vittne till hur den anklagade tvingat folk att följa med till Blåkulla och festa hela natten. - Det var intressant. Jag har varit med om mycket, men vi har inte gjort det här tidigare, säger Jamika Sandbäck, som har varit med i Museiklubben sedan den startade 2008. - Vi har varit på stenåldern och järnåldern. Vi har firat jul under vinterkriget, säger Maja Sandbäck och poängterar vikten av att diskutera de ofta allvarstyngda tidsresorna med barnen. - Det är viktigt att visa att det här inte är något som man i dag accepterar. Det är inte meningen att de ska börja tro på häxor efter det här. Nästa tidsresa görs på Tolvmansgården den 18 juni. Då bär det av till 1880-talet under ett evenemang som är öppet för allmänheten.