Just nu skrivs det förmodligen märkligaste kapitlet någonsin i finländsk kriminalhistoria, och då har vi ändå i färskt minne fallet Auer – som uppenbart inte ännu är avslutat – och det famösa försöket att utpeka en av ungdomarna som gärningsman för trippelmordet vid Bodomsjön 1960. Fallet Jari Aarnio torde vara unikt också i ett internationellt perspektiv och kunde med anklagelserna om röta i polisledningen vara hämtad ur en kriminalroman. Men inte ens en Michael Connelly hade kunnat ge trovärdighet åt alla de förvecklingar den här historien tycks bjuda på. Vad ska man tro om ett polisväsen där tidigare chefen för narkotikapolisen åtalas för sammanlagt 29 brott med grovt narkotikabrott som den tyngsta anklagelsen och hotas av 13 års fängelse? Om inte Jari Aarnio, 58, fanns på riktigt borde någon ha hittat på honom. Han är mannen som gjorde en drömkarriär inom polisen. Aarnio gick efter bara ett par år vid ordningspolisen över till narkotikaavdelningen, avancerade snabbt till kommissarie och utsågs 1987 till Årets polis och belönades 1995 med polisens förtjänstkors. Året därpå utsattes han för ett mordförsök då en person som satt i fängelse för narkotikabrott lät kasta en bomb på Aarnios veranda. Aarnio lyckades i sista stund desarmera bomben och mannen som låtit utföra dådet dömdes för anstiftan till mord till 11 års fängelse. 1999 utsågs Aarnio till chef för Helsingforskriminalens narkotikarotel. De första kända märkvärdigheterna tycks ha inträffat redan 2001. I en förundersökning 2007 misstänktes narkotikapoliser i Helsingfors för att ha sett mellan fingrarna på sina tjallare. Aarnio och hans mannar gick till våldsam motattack och hävdade att någon försöker sätta dit dem för att hindra dem från att få fast de riktigt stora fiskarna. Affären torkade ihop och förundersökningen lades ned. Länge har det också talats om revirstrider mellan Centralkriminalpolisen (CKP) och Helsingforspolisens narkotikaavdelning, och det har funnits skeden då anklagelser mot narkotikaavdelningen avfärdats som illvilla påhopp av CKP i den striden. Sommaren 2013 hade misstankarna mot Aarnio nått en nivå där Riksåklagarämbetet tillsatte en utredningsgrupp för att granska brottsmisstankarna mot Aarnio som häktades i november samma år. De 29 brott han nu åtalas för sträcker sig från tjänstebrott till smuggling av 900 kg hasch. Det är omöjligt för en utomstående att bilda sig en uppfattning om helheten, och till och med den som har tillgång till förundersökningsmaterialet har oerhört mycket att bita i – förundersökningsmaterialet omfattar över 20 000 sidor. Jari Aarnio hamnade tidigt i rubrikerna; normalt är medierna – och ska vara det – mycket återhållsamma med namnpublicering innan dom fallit. Men Aarnio var som en av landets främsta brottsutredare i en ställning där det inte rådde ­någon tvivel om det rätta att publicera namnet. Sedan dess har affären bara vuxit, misstanke lagts till misstanke och brottsrubriceringarna blivit all allvarligare. Det ÄR spektakulärt att en högt uppsatt polis utreds för så här allvarliga brott. Uppmärksamheten är ändå ett bevis för att vi lever i ett demokratiskt samhälle där man tar itu med rötan i förvaltningen och inte försöker gömma den. Finländarna har stort förtroende för polisen, i mätning efter mätning får polisen högsta betyg som den instans medborgarna litar på. Förhoppningsvis ska domstolen gå till botten med Aarnioaffären och medborgarnas tilltro till polisen bestå.