I Jakobstad är stadsdirektörstjänsten tillfälligt besatt, i Kronoby har kommundirektören aviserat att han går i pension i december och flera andra kommuner söker ny ledande tjänsteman. Helt enkelt är inte rekryteringen. Det handlar om tjänster som erbjuder hur stora utmaningar som helst och där innehavarna hela tiden är påpassade. Rekryteringsprocessen innehåller redan i sig en del element som bidrar till att en del av de potentiella sökandena tvekar. Vanligtvis sitter de på en synlig tjänst och att söka en ny tjänst kan tolkas på olika sätt. Processen sker inför öppen ridå och det avskräcker en del. Inom det kommunala kan man sällan konkurrera­ med lönen. Den privata sektorn har för det mesta ett övertag. Ändå handlar det om ett engagemang som kräver mycket. I och för sig har de politiska beslutsfattarna det yttersta ansvaret. Men ofta är förväntningarna också onödigt högt ställda. En person kan inte i praktiken ligga på topp hela tiden. I olika sammanhang har andra modeller också­ diskuterats. Den så kallade borgmästarmodellen­ har ofta varit upp till diskussion och det finns onekligen ett intresse för den, speciellt i Karleby­ har modellen kastats fram i olika läger. Det är ­ingen vågad gissning att påstå att Karlebypolitikerna är öppna för ett försök. Nuvarande stads­direktören närmar sig pensionsåldern och så småningom står beslutsfattarna inför ett avgörande. Tammerfors införde en variant av borgmästarmodellen på prov redan 2007. Stadsfullmäktige valde borgmästare för sin mandatperiod. Borgmästaren leder stadsstyrelsen. Syftet har varit att ge den politiska ledningen ett ansikte. Det handlar även om att få det politiska beslutsfattandet med i beredningen av ärenden. I borgmästarmodellen har vi alltså ett tidsbundet­ kontrakt. Modellen har kritiserats för att man kan förlora kontinuiteten och att själva valen kan bli onödigt spektakulära. På plussidan kan man ­räkna med möjligheten att med jämna mellanrum utvärdera borgmästarens arbete och testa för­troendet. Man kan även ha en modell där borgmästaren väljs genom direkt folkval, i samband med valet till fullmäktige. Risken kan här vara att person­valet tar fokus från valet till fullmäktige. Sak­frågorna kommer i skymundan. Å andra sidan kan det öka intresset för det egentliga kommunalvalet. I dag är valdeltagandet oroväckande lågt. Till de negativa följderna har man även räknat uppkomsten av en opposition i kommunen. I dag fördelar man i regel makten utgående från röst­fördelningen i valet. Det finns med andra ord både fördelar och nackdelar med modellen. Ett fördomsfritt försök kan det i varje fall vara värt att göra. Den nya kommunallagen uppmuntrar också­ till försök med till exempel borgmästarmodellen.­ En av huvudtankarna är att öka invånarnas inflytande­ i kommunen. Det finns flera olika modeller som man laborerar­ med. Kommunal parlamentarism är en möjlighet. Medlemmarna i kommunstyrelsen kunde där ha ansvar för varsin sektor. På vissa orter har man även gått in för heltidsavlönade ledande politiker. Dessa bereds bättre möjligheter att lägga sig in i frågorna som handläggs. Modellerna har både för- och nackdelar. I kommunerna gäller nu att grundligt utvärdera ­vilka modeller som passar dem bäst. Om två år till­träder nyvalda fullmäktigeförsamlingar. Och då är det den nya kommunallagen som gäller.