I helgen ordnades science­fiction- och fantasy­kongressen Archipelacon på Åland. Vi ställde några frågor till en av deltagarna; George R.R. Martin: Finns det dagar när du önskar att tv-serien aldrig hade gjorts och att du inte vore så känd som du blivit? – Nej, men det finns dagar när jag önskar att jag inte vore precis så här känd. För att vara ärlig, förmögenhet är bra, och kan vara praktiskt, men det förändrar livet på sätt man inte har förväntat sig. Kändisskapet har förändrat mitt liv bortom min ­kontroll. Det är inte fantastiskt, när det är som bäst är det på gott och ont. Stör det dig att du är mer känd för Game of Thrones-serien än för dina böcker ”A Song of Ice and Fire”? – Nej, det stör mig inte. Det är underhållande. Det är intressant att det blivit så. Du har en del väldigt starka kvinno­karaktärer i dina böcker. Men ser du sig själv som feminist? – På 70- och 80-talen skulle svaret utan tvekan ha varit ja. På senare år har definitionen av feminism dock blivit mycket mer komplicerad, därför använder jag ordet med försiktighet. Jag skulle säga att jag är liberal feminist, inte radikal, och andra vågens feminist, inte tredje. Jag tycker om kvinnor och jag tycker att de är människor och jag tror på lika rättigheter för alla. Kvinnor har ­generellt fått en hård lott i livet, ­vilket även syns i mina böcker. Martin förklarar att det finns två typer av författare: arkitekter och trädgårdsmästare. En arkitekt ­planerar allt i detalj och vet att huset hen bygger ska ha trägolv och vilken typ av trä golvet ska vara gjort av innan hen börjar bygga. En trädgårdsmästare slänger ut och sår frön och ser vad som kommer upp. – Jag är mycket mer av en trädgårdsmästare, men det är inte så att den ena är bättre än den andra. Mitt skrivande är organiskt och evolutionärt. Hur kommer det sig att du ­låter de karaktärer du inspireras av dö? – Alla människor dör någon gång. Allt huvudsakligt dödande har varit planerat. Den som har läst lite mer av mig vet att jag dödade huvudpersoner även före Game of Thrones. Genom att namnge så många karaktärer spelar det större roll om de dör och läsaren upplever vad karaktären upplever. Du har tidigare sagt att Tyrion är din favoritkaraktär. Behandlar du honom annorlunda jämfört med de andra när du skriver? – Ja, det gör jag. Jag är elakare mot honom än mot de andra, han får utstå mycket genom serien. Man ­måste vara hård mot dem man älskar. Är det någon karaktär du ångrar att du dödat? – Inte egentligen. Mina böcker är fulla av intressanta personer som jag tycker om väldigt mycket. Ned Stark till exempel, och Joffrey. Vem kan ersätta Joffrey? Han var en karaktär som folk älskade att hata. Det är svårare att döda folk i tv-serien, för då är det ju faktiskt en riktig skådespelare som får sparken, men jag har ingen kreativ kontroll över det.