Labradoren är populärast

Rasen har rykte om sig att vara en familje­hund och kommer bra överens med andra hundar. ”Stugan full med håriga vänner”, säger skylten på dörren till Jeanette Wikman och Ralf Björklund i Åbo. De håriga vännerna reagerar omedelbart på ljudet av ringklockan och ägarna får stänga in dem i vardagsrummet när de öppnar dörren för att hundarna inte ska bli alltför upprymda. Selma, som är äldre och mer social, kommer och hälsar först, medan dottern Isa håller sig mer i skymundan. – När vi är ute och går och stöter på andra med hund är det alltid ägaren och inte hundarna som Selma och Isa vill hälsa på, säger Björklund. – De är mor och dotter, så Isa låter Selma sköta den sociala biten. Om man har flera hundar så tror jag att det är vanligt att de tar på sig olika roller i familjen, säger Wikman. Labrador retriever har utnämnts till världens populäraste hundras, och Wikman och Björklund beskriver rasen som tillgiven, mångsidig och lättlärd. Men rasen kräver också mycket motion, stimulans och skolning, speciellt om man bor i höghus. – Så länge man är aktiv och tar med sig hundarna ut i skogen varje dag, såsom vi gör, så är det inga problem. Men om man inte aktiverar dem tillräckligt och lär dem grunderna i lydnad så är det besvärligt att ha dem hemma. Jag önskar att människor skulle förstå hur lätt det är att skola hundar och hur mycket lättare man själv kommer undan när hunden lyder en. Det kräver bara fem minuters träning per dag, säger Björklund. Paret Wikman-Björklund är verkligen vad man kan kalla hund­entusiaster. Wikman kommer från Hangö och Björklund från Karis, men förenades av sitt gemensamma hundintresse. Båda två är aktiva i olika hundföreningar i regionen och på fritiden är Wikman hundskolare och tävlingsledare i lydnad medan Björklund är överdomare i lydnad. Förra året var de tillsammans tävlingsledare i VM i lydnad i Helsingfors och en stor del av sommaren reser de runt på olika tävlingar runtom i Finland. – Det här är mer en livsstil än en hobby för oss. Som överdomare är man ofta utomlands också längre tider och helgerna går åt till olika tävlingar. Skulle den ena av oss inte vara en aktiv hundmänniska skulle vi nog inte bo ihop, säger Björklund, och Wikman instämmer. – Vi är båda så aktiva att ingendera skulle kunna leva ihop med en människa som inte är lika aktiv. Också de egna hundarna tävlar i både lydnad och vattenräddning, som är en sommargren som framför allt lockat den stora newfoundlandshunden. Ett tips till hundägare som tar med sig sin hund på skolning är att bjuda på sig själv och inte tycka att det är pinsamt att prata med sin hund. – Ju mer man pratar med dem, desto mer uppmärksamma blir de. Som hundägare måste man ha lite humor och inte ta sig själv på för stort allvar. Ju mer ledig du är desto mer vill hunden vara tillsammans med dig, och hundskolning handlar mycket om att hunden ska vilja vara tillsammans med dig. Om du står och är rädd för vad folk ska tycka och tänka om dig om du står och pratar med din hund så blir det fel, säger Wikman. Hundarna följer ständigt matte och husse hack i häl. Ibland följer de med på matinköp till Lidl, varifrån bilen kör hem lastad med köttbullar och korv – storfavoriter för Selma och Isa. – Men nuförtiden äter de också gärna rågbröd, vilket är bra. Det är billigt och hälsosammare än godis, säger Björklund. Paret ser det som en omöjlighet att leva utan hund. I stället blir det tillökning i familjen i augusti, då en ny valp anländer. Också den en retriever, men en flatcoated retriever. Hundarna har gett paret många nya vänner och nuförtiden består största delen av vänskapskretsen av andra hundägare. – Föräldrar pratar om sina barn och hundägare om sina hundar, och de som inte har barn eller hund orkar inte alltid lyssna. Därför umgås man mest med andra hundägare, säger Wikman med ett skratt. Några trender som framkom bland hundägare i de finlandssvenska tidningarnas webbenkät var att hunden hjälpt ägarna att skaffa vänner, att hunden varit en hjälp mot depression eller att den fungerat som kompensation för barn eller en avliden partner i ålderdomen. Wikman och Björklund håller med om att hundarna blir lite som barn i familjen. – Nog är de som våra barn, hundarna. De är familjemedlemmar helt och hållet, säger Björklund. – Inte sätter vi likhetstecken mellan att ha barn och hund, men nog är de oss väldigt kära. Vi har inte barn, men vi har hundar, säger Wikman. De 20 populäraste hundraserna bland läsarna.