Nygård-Fagerudd kandiderar i EU-valet

Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Förväntan är att det inte blir enkelt att utses till en av Finlands 13 representanter i Europaparlamentet. Men Wivan Nygård-Fagerudd ser det ändå som fullt möjligt. – Största motståndaren är sofflocket. Utmaningen är att få människor att inse att det är viktigt att finlandssvenskarna och vår region har en egen representant i EU, säger Nygård-Fagerudd. Förra EU-valet fick SFP 101.400 röster. Det räckte till ett mandat, som Carl Haglund lade beslag på med sina 16.800 röster. Flest SFP-röster i Österbotten hade Bo Linde, med 9.800 stycken. – Lindes siffra slår vi. Det vore fint om Österbotten hade en kvinna i Bryssel nästa år, säger Nygård-Fagerudd. Förra höstens beslut att lämna lokalpolitiken och att efter åtta år som fullmäktigeledamot kliva åt sidan berodde på att Nygård-Fagerudd behövde en andhämtning både för sin egen del och för familjens skull. – Utdragna möten klarar jag mig väl utan. Men möjligheten att påverka och se vad som är på gång i samhället saknar jag ibland. Efter att ha blivit tillfrågad och uppmuntrad att kandidera tackade jag ja – efter ett hyfsat, moget övervägande. Hon ser en fara i att finländare emellanåt skyller på EU och ser unionen som ett problem i stället för som en lösning. I folkomröstningen 1994 röstade Nygård-Fagerudd nej till ett medlemskap. – Det är så länge sedan, att jag knappt kommer ihåg varför jag inte var övertygad då om att EU var rätta vägen för Finland.