Samlingspartiets ungdomsförbund har fått genklang hos partistyrelsen som understöder förbundets förslag om att Finland ska byta nationalsång. Partidagen ska i mitten av juni ta ställning till huruvida vi ska fortsätta sjunga Pacius och Runebergs ”Vårt land” eller övergå till Sibelius och Koskenniemis ”Finlandia”. Partiordförande Alexander Stubb tycker det är en utmärkt idé. ”Det är en av världens vackraste sånger och skulle passa bra för vårt jubileumsår 2017 som en ny nationalhymn för Finland”, säger han på Svenska Yles webbplats. I förslaget sägs att Finlandiahymnens betydelse för den finländska kulturen är mycket större än ”Vårt lands” motsvarande. Vidare konstateras att dikten är skriven på finska, i motsats till ”Vårt land”. De unga samlingspartisterna är inte de första att komma med det här förslaget. Ett medborgarförslag 2014 passerade utan att få särskilt stort stöd, och redan 2001 förslog riksdagsledamot Sulo Aittoniemi (Sannf) ett byte i ett skriftligt spörsmål. Dåvarande kulturministern Suvi Lindén (Saml) fann ingen anledning att ta fasta på förslaget. Hon avslutade sitt svar så här: ”Under vinterkriget befäste ”Vårt land” sin ställning som nationalsång då den tydligare än förr framstod som en symbol för självständighetsviljan som förenade hela folket. Varken språkliga eller politiska meningsskiljaktigheter delade längre inställningen till vår nationalsång. Sedan dess har ”Vårt lands” ställning som nationalsång varit obestridlig.” Det finns inte mycket att tillägga till minister Lindéns utförliga plädering. ”Vårt land” har sjungits i vida kretsar sedan den där Floradagen på Gumtäkts äng 1848 och tidigt etablerat sin ställning som vår nationalsång. Det finns ingen anledning att rubba detta. Att också esterna tagit till sig Pacius toner ändrar inte på någonting, om man nu ska leka lite kalenderbitare sjöng de sin version av tonsättningen till ord av J. W. Jensen först tjugotalet år senare, och nationalsång blev den först 1922. Då hade ”Vårt land” haft denna status sedan vi blev självständiga fem år tidigare. Det är mycket ovanligt att ett självständigt land byter nationalsång; det brukar signalera frigörelse från en kolonialmakt eller liknande drastiska vändningar. Finland har inget behov av att sända sådana signaler. Det finns heller ingen lag att ändra på. ”Vårt lands” status som nationalsång har, som minister Lindén säger i sitt svar, sedvänjestatus, som hon slår fast är rentav starkare än en lagstadgad ställning. Det finns också praktiska invändningar. • ”Finlandia” är ett vackert och imponerande verk; musikaliskt i en annan division en Pacius ganska enkla trall. Men fungerar den som allsång för otränade strupar? Knappast. • Sedan handlar det faktiskt om upphovsrätt. Rättigheterna till ”Finlandia” övervakas fortfarande av släkten Sibelius och verket är förlagt på ett tyskt förlag. Varje framförande av ”Finlandia” kostar. Förslaget om byte av nationalsång är dödfött.