New York Times är knappast på väg till Finland för en reportageresa om Sipilä-Finlands sex minuter förlängda arbetsdag, pikade Li Andersson i sitt första linjetal som ordförande för Vänsterförbundet. Hon hänvisade till den stora internationella uppmärksamhet som riktades mot Göteborg sedan man där gjort försök med en sex timmars arbetsdag. Andersson tror att konkurrenskraftsavtalet som slutligen blev av efter många om och men kommer att gå till historien som ett avtal som försämrade löntagarnas ställning. – Det handlar inte om något annat än om högerns uråldriga mål om att skjuta över inkomster till arbetsgivarna. – Inte reser sig Finland av att var och en av oss kämpar sex minuter längre på arbetsplatsen eller av att överansträngda närvårdares semesterpengar skärs ned, samtidigt som regeringen skär just där som vi internationellt är kända: för vårt kunnande. Vänsterförbundets recept är det motsatta – partiet vill se experiment med en sextimmars arbetsdag. Produktiviteten ökas av att man ser till att de anställda mår bra och att de kan påverka sitt jobb, inte av att bördan utökas med sex minuter. – För närvarande talar vi i Finland närmast om vad en anställd kostar, i stället för att tala om hur den anställda mår. I sitt tal betonade Andersson också att de rödgröna värderingarna inte är en identitetsfråga för henne, utan att det innebär en politik som är rättvis, gynnar sysselsättningen och tar miljön i beaktande. Vill se äkta jämställdhet Andersson lyfte också upp behovet av att ta i beaktande genusfrågor i arbetsmarknadspolitiken. – Vi vill ha ett Finland där jämställdhet och jämlikhet noteras mer än genom en mening i regeringsprogrammet. Människors olika bakgrunder och livsskeden borde tas i beaktande i all beslutsfattning. Vi behöver feminism i arbetsmarknadspolitiken! Det är skenheligt att tala om att främja lika lön samtidigt som man skär i semesterpenningen i den kvinnodominerade offentliga sektorn. Hon underströk att dagens arbetare är en brokig skara människor och att osäkerheten och stressen är något som också högt utbildade tvingas kämpa med i en helt annan utsträckning än förr. – Till dagens arbetarrörelse hör alla som tvingas sälja sitt eget arbete för att klara sig.