En sak torde alla vara överens om – den nuvarande vårdapparaten är långt ifrån perfekt och kräver en grundlig reform. Enigheten torde stanna vid snabbdiagnosen.När regeringen nu efter en ändlöst lång process fört reformpaketet till riksdagen är det sedan länge slut med enigheten. Och även om huvudmännen bakom valfrihets- och landskapsreformerna, Samlingspartiet och Centern, i kapp intygar att man gemensamt står bakom reformen gnisslar regeringen allvarligt i fogarna och det finns sprickor också inom partierna.

Regeringen – vi kan i det här sammanhanget låtsas som om De Blå inte existerar, det gör de för övrigt nästan inte, är som ett par som insett att de måste skiljas men beslutat bita ihop för barnens; reformernas, skull.

Viktigare än huruvida Saml och C är nöjda med reformen är huruvida den är till det allmänna bästa eller alls löser de problem man för länge sedan satte som mål att bli av med.

Den finländska hälsovården är tungrodd och ineffektiv på basplanet, vilket var och en som tvingats köa på en hälsovårdscentral kan intyga. Däremot anses specialistvården vara av hög klass.

Ett av problemen har varit de flera luckornas och nivåernas vårdapparat där systemen inte nödvändigtvis talar med varandra.

Om vi nu inte missminner oss fullständigt var ett av huvudmålen med den process som sattes i gång för ett par regeringar sedan uttryckligen att bli av med den här splittringen. Uppnår man verkligen det syftet med den modell med omfattande valfrihet och servicesedlar man nu lanserar?

Blir vården verkligen – och här är vi vad som har sagts vara kärnan i reformen – billigare med de lösningar riksdagen nu ska besluta om enligt regeringens förslag? Därom tvista de mer eller mindre lärda inom regeringen och inte minst bland oppositionspartierna.

Till detta kommer kritiken från expertisen. I Helsingin Sanomat (18/10) varnar sakkunniga för flera faror, bland annat personalflykt från den offentliga sektorn till de privata vårdbolagen i en omfattning som kan hota den offentliga vården. På fredagen spädde Juhani Eskola, chefdirektör för THL, i ett pressmeddelande från THL med att förslaget ökar kostnaderna, splittrar specialistvården och skapar ett svårstyrt system.

Vård- och landskapsreformerna har två starka huvudmän, Samlingspartiet och Centern, med varsin käpphäst – valfriheten och de många landskapen.

De reformförslag som man nu lägger fram är resultatet av politiska kompromisser kring principfrågor som inte nödvändigtvis har patienten eller medborgaren i fokus.

HS hävdar på webben (20/10) att Centern först i efterhand insett vilken paradseger Samlingspartiet fått. "Remissrundan utvisar om det var en seger eller början till slutet för regeringen Sipilä", skriver HS.

Politiskt maktkamp verkar gå före omsorgen om patientens väl.