Dess valspråk är "Snille och smak" och har som främsta uppgift att arbeta på svenska språkets "renhet, styrka och höghet". Svenska Akademien; "De Aderton", står för eliternas elit inte bara i den svenska kultursfären utan också globalt som utdelare av Nobelpriset i litteratur.

Då världens ögon om några veckor riktas mot glansen på Nobelfesten solkas festen av en skandal i Akademiens allra närmaste krets. Också De Aderton har drabbats av #Metoo-stormen. En person i Akademiens närkrets, i skrivande stund i etablerade medier bara omnämnd som "Kulturprofilen", anklagas för sexuella trakasserier.

I en granskning som Dagens Nyheter gjort träder 18 kvinnor fram och anklagar mannen, för att som Jens Lillestrand formulerar det i Expressen, "inför öppen ridå systematiskt förfört, raggat, tafsat och trakasserat, någonstans i gråzonen mellan slemmighet och misstänkt kriminalitet".

Det är bara en tidsfråga innan etablerade medier skriver ut mannens namn som diskuteras helt öppet i sociala medier. ÖT väljer så här långt samma försiktighetsprincip eftersom det viktiga ur vårt perspektiv inte är namnet utan principdiskussionen. Men jo, då man läser in sig på historien framgår det allt tydligare att mannen borde ha stoppats långt tidigare, verksamheten har pågått i decennier.

Mannen som har en familjerelation med en Akademiemedlem driver en verksamhet som får ekonomiskt stöd av Svenska Akademien. Detta vill nu ständige sekreteraren Sara Danius sätta stopp för. Enligt DN vill Danius att Akademien ska avbryta samarbetet med mannen.

Det är lite sent att stiga tidigt upp. Nyhetsbyrån TT återger DN där Danius säger hon ska ha känt till att profilen tafsat och gett "skamliga förslag", men inte "den typen av grova övergrepp som nu framkommit".

Danius är ganska färsk Akademieledamot, invald 2013. Hennes äldre kolleger kan inte ha varit blinda för vad som försiggått. Jens Liljestrand återger en episod som inträffade för 20 år sedan då en kompis som sommarjobbat på Expressen fnissande berättade om kulturprofilen: "Han är jättenära Svenska Akademien och ordnar en massa flotta fester för kultureliten. Och där kladdar han på unga tjejer! Hela tiden! Och alla vet om det!"

Om en sommarfågel på Expressen visste det kan inte heller maktens män i kultureliten varit ovetande. En annan Expressenskribent, Karin Olsson, skriver om hur tafsandet många gånger har skett helt öppet. "Att detta skulle ha undgått Horace Engdahl under alla middagar, resor och kultursalonger, förefaller otroligt", skriver Olsson.

Enligt Olsson är Engdahl nära vän med kulturprofilen.

Till saken hör att Expressens Niklas Svensson granskade samme man i en rad artiklar 1997 under rubriken "Sexterror i kultureliten". Den gången hade en ung kvinna larmat dåvarande ständige sekreteraren Sture Allén som inte ville befatta sig med saken.

Historien är ett sällsynt fult exempel på en förgörande tystnadens kultur. Svenska Akademien framstår, trots att sex av arton ledamöter är kvinnor, som en bastion för manligt maktmissbruk och kamraderi.