Den ena har dömts för brott mot tjänsteplikt då han köpt konsulttjänster av ett företag som ägts av hans bror.
Den andra åtalas för brott mot tjänsteplikt sedan han ska ha deltagit i ett möte som handlade om hans hustrus anställningsförhållande.

Båda inneher topptjänster inom förvaltningen, bägge avser sitta kvar i sina tjänster. En bild av republiken Finland anno 2018.

Högsta domstolen (HD) dömde strax före jul riksåklagare Matti Nissinen till 40 dagsböter för brott mot tjänsteplikt. Han ansågs ha varit jävig då han styrt åklagarmyndighetens köp av utbildning till ett företag som ägs av hans bror. Nissinen hade varit avhållen från sin tjänst medan frågan behandlades, men meddelade dagen efter att domen fallit att han återvänder i arbete.

Justitieministeriet utreder som bäst om fallet dska leda till ytterligare följder för Nissinen. Det kan på sin höjd handla om en anmärkning eller varning, det är statsrådet som beslutar om en eventuell uppsägning.

Det har länge blåst kring Tullens generaldirektör Antti Hartikainen Som nu åtalas för brott mot jävsbestämmelser sedan han våren 2015 inte avlägsnat sig från ett möte som indirekt behandlade hans hustrus anställningsförhållande vid Tullen.

Helsingin Sanomat rekapitulerar (10/1) fallet Hartikainen och skriver att Finansministeriet de tre senaste åren gett honom två anmärknngar för olämpligt beteende. Han hade också kritiserat en underlydande på ett olämpligt sätt.

Den andra anmärkningen handlade om hur Hartikainen behandlat Tullens kommunikationsdirektör. Fallet anmäldes till Finansministeriet som brott mot arbetarskyddslagen. Enligt kommunikationsdirektören handlade det om arbetsplatsmobbning. Dessutom ska Hartikainen ha uppmanat hen att ljuga till Helsingin Sanomat om det möte han inte jävat sig från.

Trots åtalet ämnar Hartikainen alltså sitta kvar. Det är anmärkningsvärt nog att en generaldirektör åtalas för tjänstebrott. Men inte nog med det. Åklagaren meddelade honom om åtalet redan före jul, men enligt HS har han inte självmant informerat Finansministeriet om att han står åtalad.

"Det är självklart att en person i högt uppsatt ställning omedelbart bör meddela sin förman om ett åtal eller en förundersökning. Om han underlåter att informera kan också det betraktas som brott mot tjänsteplikt, säger professorn i arbetsrätt vid Åbo universitet Seppo Koskinen till HS.

ÖT kommenterade fallet Nissinen på denna plats den 23 december under rubriken "Åklagarämbetets förtroende hotat". En majoritet av landets åklagare delar den synen.

Helsingin Sanomat har (11/1) vänt sig till den finländska åklagarkåren, och 80 procent av de tillfrågade anser att Nissinen inte har förutsättningar att fortsätta i sitt ämbete. Bara drygt 6 procent vill se honom fortsätta.

Enkäten har hyfsad trovärdighet då nästan 50 procent av de tillfrågade, 191 åklagare, svarat på den.

Tre av fyra ansåg att Nissinen borde avgå självmant.

HS återger en rad kommentarer, och andan i dem fångas bra av den åklagare som säger "värdigast hade det varit att avgå på eget initiativ och ensam bära ansvaret. Nu får också helt vanliga åklagare bära hundhuvudet helt utan anledning, och ibland också osakligt".

Nissinen själv anser i sin utredning till ministeriet att åklagarmyndigheten har stort behov av hans arbetsinsats.

Ingen reformprocess är avhängig en enda person, och den åklagare som HS återger har förmodligen helt rätt som säger att "reformerna inom åklagarväsendet är inte beroende av Nissinens insatser, reformen och projekten har avancerat också under hans tjänstledighet".

Finland må ha blivit medlem i EU och gått från presidentstyre mot normal västerländsk parlamentarism, men vår tjänstemannakultur känns fortfarande tsaristisk.

I vilket annat civiliserat land som helst skulle herrar som Nissinen och Hartikainen ha vett att avgå självmant.