Officiellt bär de fortfarande sina kinesiska namn Huá Bào och Jin Bào Bào, och det officiella är viktigt i sammanhanget; inte för intet talar man om pandadiplomater. Pandorna är ett led i en kinesisk charmoffensiv, en gullig symbol för en iskall satsning.
Det handlar inte bara, som ÖT kommenterade på ledarplats i torsdags (18/1) om kinesernas målmedvetna satsning på investeringar i Europa i allmänhet och Finland i synnerhet utan också ett sätt att flytta fram sina positioner som stormakt och skapa en positiv Kinabild.
Helsingin Sanomat citerar Financial Times som skriver om hur Kina haft för vana att överlåta pandor åt lämder som man fört handel med eller uppgjort andra avtal som främjar samarbete.
Några gåvor handlar det ändå inte om, Kina hyr ut pandorna till ett högt pris, årshyran uppges röra sig kring en miljon dollar, det vill säga 900.000 euro. Vetskapen om att pengarna för att trygga den vilda pandastammen i Kina är en liten tröst för den höga hyran.
Arbetet för att trygga stammen har burit frukt, stammen uppges ha ökat med 300 individer de senaste åren och uppgår nu till cirka 1.800. Skyddsklassningen för pandan har nyligen ändrats från utrotningshotad till sårbar.
Allt detta är mycket sympatiskt men frågetecknen är ändå många, både storpolitiska och ekonomiska. Först det ekonomiska. Pandorna är alltså inte, som jord- och skogsbruksminister Jari Leppä yttrade vid välkomstceremomin på Helsingfors-Vanda flygplats, någon storslagen gåva Finland fått ta emot av Kina, utan em förbindelse att betala en hyra som under avtalstiden på 15 år kan komma att uppgå tiil nästan lika många miljoner euro.
Pandorna förväntas också få tillökning under sin vistelse i Finland. Också de eventuella ungarna är kinesisk egendom som enligt avtalet ska sändas till sitt ursprungsland innan de fyllt fyra år. I väntan på det höjer de enligt Iltalehti hyreskostnaderna med hundratals tusen euro per år.
Jättepandan är en räv bakom Xi Jinpings öra.
För Etseri är pandorna en jättesatsning. De ska bebo ett hus som kostat över åtta miljoner euro att bygga. En enda panda lär dessutom kunna sätta i sig bambu för upp till 100.000 euro om året.
Lägger man personalkostnaderna så är det både en och annan barnfamilj som måste styra kosan till Etseri för att det alls ska gå ihop.
Pandorna har tveklöst potential att locka långväga gäster då de är en hyfsat unik sevärdhet också internationellt. Kina har "lånat ut" pandor bara till ett femtontal länder.
Då kan man fråga sig om Etseri, långt från flygplatser och med väldigt lite annat att beskåda, är den optimala placeringsorten.
De största frågetecknen är ändå på politisk nivå. Pandastammens återhämtning är bevis på att Kina sköter den sektorn av sin miljöpolitik med glans. Dem kinesiska pandan mår efter omständigheterna bra. Pandans gulliga framtoning har ett stort symbolvärde.
Tyvärr mår den kinesiska demokratin och yttrandefriheten inte alls lika bra. Kina tar bättre hand om sina pandor än om sina oliktänkare.
Få gästande statsmän, om någon, tar upp människorättsfrågor då de möter Kinas president, och Sauli Niinistö höll också mycket låg profil om detta då Xi Jinping besökte Finland i somras. Samtalen under endagsbesöket handlade så gott som uteslutande om affärer.
De länder som får sola sig i Kinas pandavälvilja hör inte till dem som kritiserar människorättsläget i landet. Enligt Finacial Times ska Kina ha hotat säga upp sitt pandaavtal med Österrike då Dalai Lama gästade landet.
Pandaavtalet välsignades på högsta nivå med underteckningar av presidenterna Sauli Niinistö och Xi Jinping.
För en president som säger sig vilja vara en värdeledare vore det klädsamt att stå på sig om rättstaten och mänskliga rättigheter också om tystnad belönas med privilegiet att få hyra pandor.
Jättepandan är en räv bakom Xi Jinpings öra.