Det finns naturligtvis en logik i resonemanget om att en arbetsgivare som har lättare att säga upp en personal ska ha lättare att våga anställa, och att det är bättre med ett visstidsjobb än inget jobb alls. Men legitimerar det här tänket regeringens förslag till lagändring om förändringar – i klartext försämringar – i anställningsskyddet.

Enligt förslaget ska företag med färre än 20 anställda ska kunna säga upp anställda på lösare grunder än i dag och personer under 30 år ska kunna visstidsanställas utan någon särskild motivering. Förslaget motiveras med att åtgärderna ska sänka tröskeln att anställa.

Sysselsättningen är tveklöst en nyckelfråga för vår välfärd. Utan jobb inga skattebetalare och utan skatter ingen välfärd. Lägg därtill att arbetslösheten i sig är en tärande kostnadspost, för att inte tala om vad arbetslösheten innebär för den drabbade och hens familj.

Lika uppenbart är att rigida regler bidrar till att speciellt små arbetsgivare tveka att anställa i fruktan av misslyckade värvningar och omständliga processer för uppsägningar.

Därför ska man vara försiktig att såga regeringens förslag totalt bara av princip. Växlar man perspektiv från princip till praktik blir det betydligt svårare.
Därför ska man vara försiktig att såga regeringens förslag totalt bara av princip. Växlar man perspektiv från princip till praktik blir det betydligt svårare.

Invändningarna är många, och de kommer inte bara från det förväntade hållet, facket och vänsterpartierna utan också den juridiska expertisen.

En av dem är professorn i arbetsrätt vid Åbo universitet Seppo Koskinen, som i en intervju för finska Yle säger att förslaget ingriper i det som han betecknar som "det heligaste inom den västerländska tanken om arbetsförhållanden; anställningstryggheten.

Regeringen motiverar sitt program med den (förmodat) sysselsättande verkan, men enligt Koskinen kommer förslaget att ses som en fråga om anställningar, inte sysselsättning. Motståndet kommer enligt honom att bli mycket kraftfullare än det som drabbade aktiveringsmodellen.

Det låter kanske som om förslaget som begränsas till företag med färre än 20 anställda skulle handla om en marginell grupp. Så är inte fallet. Förslaget berör 270.000 företag, det är bara en procent av de finländska företagen som är större än så, och de sysselsätter nästan 36 procent av de anställda inom den privata sektorn.

Regeringens förslag berör alltså mer än en tredjedel av de privatanställda i Finland.

Närmare 100.000 personer skulle därmed undantas de grundläggande principer som nu gäller för anställningstrygghet.

Det handlar alltså om ett beslut med mycket omfattande verkningar – för de direkt berörda. De avsedda effekterna; den sysselsättande effekten, kan ingen förutse. Regeringen har inte visat upp någon övertygande kalkyl över modellens sysselsättande effekter.

Däremot kan man med säkerhet slå fast att regeringens förslag kommer att väcka starkt motstånd, det ser man redan nu i de politiska kommentarerna, och orsaka oro på arbetsmarknaden.

Det åvilar ett stort ansvar på regeringen att avgöra huruvida de förväntade effekterna överväger nackdelarna – om nu modellen alls går att genomföra. Och då talar vi inte om det motstånd det kan tänkas möta utan om den för regeringen alltid så förargliga biten om laglighet. Enligt professor Koskinen stöter både de uppluckrade grunderna för uppsägningar och visstidsanställningar för under 30-åringar på patrull i arbetsrätten. Stipulationerna om visstidsjobb för under 30-åringar fyller enligt Koskinen inte heller EU:s regler om "speciella skäl" på samma sätt som att anställa långtidsarbetslösa eller personer över 68 år. Han är också skeptisk till att en lättnad för företag med under 20 anställda skulle uppfylla EU:s bedömning om att det handlar om en sysselsättande åtgärd som riktar sig till mikroföretag och inte en försämring av anställningsskyddet.

Det är, som samhällsebattören Saku Timonen skriver i sin blogg, "Regeringen Sipilä tycks inte bli av med sin vana att driva genom beslut som kräver lagändringar utan att rådfråga experter. Sipilä, Orpo och Terho tror sig ha kommit på en bra idé, men det har inte fallit dem in att tänka över vad lagen och allmänna rättsprinciper säger om det"."