Det var en gång ...
• Ett parti som hette Liberala folkpartiet, och som i sitt krafts dagar hade nio riksdagsledamöter och som 1966 fick 153.259 röster och 6,47 procent av rösterna i riksdagsvalet. Partiet tappade sedan mark, kom och gick i rikssammanhang och har inte setts till sedan valet 2007 då man fick 3.171 röster vilket innebar 0,11 procent av rösterna.

• Ett parti som – efter förebild från det tidiga 1900-talet – kallade sig Ungfinnarna. Partiet grundades 1994 och var representerat i riksdagen 1995–96. I riksdagsvalet 1995 fick Ungfinnarna 78.066 röster, 2,81 av det totala röstetalet vilket gav partiet två säten i riksdagen. Ungfinländarna har inte synts till sedan dess. I EU-valet 1996 fick partiet 68.134 röster, 3,03 procent av alla röster.
Båda partierna flaggade för borgerlig liberalism, en nisch som också många inom SFP vill placera sitt parti i.

Harkimos utspel är inte bara ett stormtecken för partiordförande Orpo utan också en signal om att de långt förberedda landskaps- och vårdreformerna kan falla på slutrakan.

Liberalism kan ha många nyanser och betoningar, där en talar om jämlikhet, sexuell frigörelse och kultur medan en annan betonar fria tyglar för marknadskrafterna.

Man kunde tycka att den som tänker i de här spåren ska ha lätt att hitta stöd för sina tankar inom det nuvarande partifältet där man hittar de här strömningarna inom Samlingspartiet, SFP och De Gröna.

Nu ser det ändå ut som om vi ska få en uppstickare i den här nischen då starka rykten ger vid handen att Samlingspartiets riksdagsledamot Hjallis Harkimo tillsammans med sin före detta socialdemokratiska kollega Mikael Jungner ska vara i färd med att "starta eget", en rörelse eller rentav parti enligt en SPT-notis i ÖT ska representera marknadsliberalerna och spekuleras kunna locka väljare som tidigare röstat på Samlingspartiet.

Mer detaljerade uppgifter om projektet ska enligt Helsingin Sanomat ges senast under veckoslutet.

Förutom Harkimo och Junger förknippas också Samlingspartiets Elina Lepomäki och De Grönas Antero Vartia med projektet som det i skrivande stund finns mera rykten och spekulationer än bekräftade uppgifter om.

Helsingin Sanomat, som var först med uppgifterna om projektet, säger sig ändå stöda sig på flera separata källor, och Ilta-Sanomat beskriver en slingrande Harkimo som förnekar att han skulle vara i färd med att grunda något slag av revoltgrupp men "inte heller förnekar att han skulle grunda ett eget parti till sommaren – eller egentligen något annat heller".

Initiativtagarna må tala om marknadsliberalism hur mycket de vill, men det är inte det initiativet handlar om. Då Ilta-Sanomat talar om revolt handlar det självfallet om vård- och landskapsreformerna där Harkimo tydligt markerat sitt missnöje med sitt partis, Samlingspartiets linje.

Den som Samlingspartist tydligast stuckit ut i revolten är Elina Lepomäki.

Hur det än går med partiet eller icke-partiet är det här en stormvarning för Samlingspartiet där sommarens partikongress kan bli mycket stormig. Under stort sett hela regeringsperioden har Samlingspartiets popularitet varit stabil medan Centern backat starkt och Sannfinländarna – sedermera Blå framtid – har floppat totalt. Nu verkar SDP i skenet av allt fler opinionsundersökningar ha gått om Samlingspartiet som största parti samtidigt som det urbana upproret inom partiet växer sig allt starkare.

Utanför riksdagen och den egentliga partiapparaten är det Helsigforsborgmästaren Jan Vapaavuori som manar till uppror för en stark huvudstadsregion.

Vapaavuori står ideologiskt nära den falang som nu ser ut att flagga för en egen rörelse och uttalar i klartext det missnöje med landskapsreformen som många av partiets urbana väljare delar.

Harkimos utspel är inte bara ett stormtecken för partiordförande Orpo utan också en signal om att de långt förberedda landskaps- och vårdreformerna kan falla på slutrakan. En stort sett enig opposition kommer att rösta emot reformerna, och med den smala majoritet regeringen har behövs det inte många upproriska för att riksdagen ska fälla hela paketet.

Då faller också regeringen och vi går till förtida val i höst.

Harkimo et Co bedriver ett högt spel där vinnarna är svåra att förutse. Men Socialdemokraterna lär vädra morgonluft.

Ändå manar knappast vare sig Liberalernas eller Ungfinnarnas öde till någon större optimism om rörelsens framtid.