Sedan den 26 augusti har inga räddningsfartyg från frivilligorganisationer varit på plats i de farvatten där migrantrutterna går, mellan Nordafrika och södra Europa. Det är den längsta avsaknaden av ideella räddningsinsatser sedan de började 2015, skriver The Guardian.

En orsak är att Italien och Malta inte tillåter att fartygsbesättningen släppa i land människor som de har räddat. Under sommaren har i stället flera räddningsfartyg fått söka hamn i Spanien, betydligt längre bort från sök- och räddningsområdena i Medelhavet.

– Om vi blir omdirigerade till Spanien varje gång förlorar vi 3–4 dagar bara på ena vägen. Det blir en vecka som fartygen är frånvarande från områden där människor upplever fruktansvärda situationer och förhållanden, säger Hanna Krebs, presstalesperson på SOS Méditerranées kontor i Berlin, till TT.

Senast det inte fanns några icke-statliga räddningsfartyg i Medelhavet var mellan den 28 juni till den 8 juli i år. Under den perioden omkom fler än 300 migranter till havs, uppger The Guardian. Enligt UNHCR stod också de icke-statliga organisationerna för nästan 40 procent av alla räddningsaktioner utanför Libyens kust i början av året.

Flera räddningsfartyg hålls dessutom kvar i huvudstaden Valletta på Malta på grund av en juridisk strid över hur fartygen är flaggade. SOS Méditerranées fartyg Aquarius är det enda som är aktivt, enligt Hanna Krebs. Det befinner sig för tillfället i Marseille för teknisk översyn, men kommer att ge sig ut på räddningsaktioner i nästa vecka.

Hittills i september har kropparna av 21 människor som tros ha försökt ta sig till Spanien via den västra rutten i Medelhavet hittats uppspolade på stränder i Algeriet, Marocko och Spanien, uppger den Internationella migrationsorganisationen IOM. Hur många som omkommit på den östra eller centrala rutten, till exempel från Libyen, finns inga uppgifter om.

– Jag kan inte föreställa mig hur många fler det är i verkligheten. Människor slutar inte fly bara för att det inte finns några räddningsfartyg, säger Hanna Krebs.

Även den libyska kustbevakningen genomför räddningsaktioner i Medelhavet. Men de transporterar migranterna tillbaka till Libyen och det är ingen säker plats, enligt Hanna Krebs. Rapporter, bland annat från Amnesty International, vittnar också om att migranterna i Libyen sätts i förvar och utsätts övergrepp

– Den libyska kustbevakningen är ingen lösning överhuvudtaget. De tar tillbaka dem till Libyen i bästa fall, eller låter dem drunkna i värsta fall, säger Hanna Krebs.