Det som utspelade sig på det 18:e hålet i PGA-tourfinalen i söndags hör inte till vanligheten inom golfen. Publikmassorna på East Lake i Atlanta var i extas och skanderade "Tiger, Tiger, Tiger" när det stod klart att Woods var en vinnare igen efter fem långa år.

Bilder av en historisk comeback som kablades ut samtidigt som tittarsiffrorna i USA slog i taket – och efteråt lät inte hyllningarna av Woods vänta på sig.

Nu har Tigerfebern spridit sig hela vägen över Atlanten, närmare bestämt till Le Golf National utanför Paris. När Woods gick sitt första inspelsvarv på Ryder Cup-banan var åskådarleden täta.

Men själv har inte Tiger Woods hunnit njuta fullt ut av vad som hände i helgen.

– Jag har inte riktigt haft tid att låta det sjunka in. Jag såg lite bilder på en fransk nyhetskanal, folk som sprang bakom mig (på sista hålet). Efter Ryder Cup ska jag titta tillbaka, säger amerikanen.

– Just nu försöker jag svara på alla sms som jag har fått, men jag har fortfarande fler än 150 kvar. Det kommer att ta lite tid.

Segern, som kom efter fyra ryggoperationer och otaliga comebacker, var Woods 80:e på PGA-touren. På den scenen är han med andra ord en van vinnare.

Värre är det i Ryder Cup. Tiger Woods har spelat prestigekampen mot Europa sju gånger – och USA har bara vunnit en gång. 42-åringen har dessutom en personlig minusstatistik, inte minst i parspel där han bara har vunnit 9 av 26 matcher.

– Tittar jag tillbaka på hela min Ryder Cup-karriär är det inget jag njuter av och inget jag gillar att se, säger han.

– Att inte ha vunnit som spelare sedan 1999 är något som vi förhoppningsvis kan ändra på. Och vi som USA-lag har inte vunnit på 25 år på utländsk mark.

Samtidigt lyfter många fram att den förre världsettan passar in bättre i laget nu än när han stod på den absoluta toppen och höll sig mer på sin egen kant.

– Det känns bra att kaptenen, vicekaptenerna och spelarna vill ha mig i laget – att jag blev vald.

Woods räknar med att stämningen blir minst lika hög som på East Lake när Ryder Cup drar i gång på fredag.

– Att uppleva den typen av scener som vi hade på det 18:e hålet var fantastiskt. Golfapplåden är död, för hur kan du applådera med en mobiltelefon i handen? Så de skriker och de gör det ganska högt – speciellt om det är varmt och de har fått i sig lite att dricka, säger han och skrattar.

– Det kan nog bli samma sak här, men till och med mer högljutt.