Essäer
- Känslornas svall. Månadsbok om året då det politiska blev personligt. Författare: Anna Rotkirch. Förlaget 2018. 201 s.
För exakt två år sedan, den 10 november 2016, beslöt Anna Rotkirch sig för att under ett års tid, den 10 varje månad, anteckna vad människor omkring henne talade om, vad hon hörde, läste och berördes av.
Den 10 november 2016 var dagen efter att Donald Trump valts till president i USA. Det skulle bli ett år som gav mycket att reflektera över. Nu har Anna Rotkirchs samlade anteckningar kommit ut som bok.
"Känslornas svall" är en mental resa genom ett år som på många sätt dominerades av en president som är mycket svår att förstå för en europeisk liberal intellektuell. Anna Rotkirch gör ett ärligt försök och medger också den här gruppens tillkortakommanden när det gäller att förutse det som skulle komma.
Rotkirch, född 1966, är samhällsvetare och forskningsprofessor vid Befolkningsförbundet, som doktorerat i sociologi och är pionjär när det gäller att förena evolutionsbiologi med feministisk forskning.
Det här perspektivet släpper hon heller inte då hon reflekterar över månaderna i skuggan av Trump. "Känslornas svall" är ingen renodlad politisk analys utan en högst personlig serie reflexioner långt bortom tweeten från Vita huset. Bokens underrubrik "Månadsbok om året då det politiska blev personligt" känns högst relevant.
Rotkirch gör det inte bekvämt för sig. Hon medger att valet av Trump var en chock men faller inte i trallen om hur valet avgjordes av vita äldre heteromän vars stöd "vanns med skrämselpropaganda".
Det låter för enkelt, skriver hon och säger att trots att 63 procent av de vita männen röstade på Trump hade han aldrig vunnit utan kvinnornas röster. Och: "Jag irriteras av hur reflexmässigt segern skylls på dem som identitetspolitiskt är fel, det vill säga vita, äldre heteromän. Ifall svarta förutsätts rösta på svarta och kvinnor på kvinnor, varför får just vita män inte välja utgående från sin identitet och rösta på en vit man?"
Är som europeisk intellektuell beklämd av att USA styrs av en man som Trump men gör det alltså inte lätt för sig och bekänner sina tillkortakommanden som "intellektuell idiot"; "II", med en term hon lånar av filosofen och statistikern Nassim Nicholas Taleb, för övrigt mannen som omformade Karl Poppers begrepp "svart svan" till att handla om en oväntad händelse med extrema konsekvenser som sker utan varning och är omöjlig att förutse.
Taleb ger en lång checklist på egenskaper som betecknar en II, och Rotkirch prickar av de flesta av dem. Då hon kruxat för sin naivitet inför störtandet av Gaddaffi i Libyen säger hon att det hettar till i kinderna. "Minns min naivitet gällande arabvåren, hur jag njöt av euforin vårvintern 2010. Jag minns hemmafesten i Oxford där alla gladde sig / .../ Bara brittiske Robert, som vuxit upp i Mellanöstern och jobbat inom säkerhetstjänsten, lade sordin. Tror ni verkligen att de här revolutionerna skedde i arabländerna utan den hemliga polisens samtycke?"
"Anna Rotkirch står på den liberala planhalvan i moralfrågor, men låter sig inte ryckas med i någon kollektiv extas över friheten för frihetens skull."
Henrik Othman
Rotkirch skriver att hon hajade till men behöll optimismen. "Sex år senare, och hur många har dött i Nordafrika och Mellanöstern? Jag har inte koll på antalet lik och flyktingar. För att inte tala om att mitt eget skinn skulle ha tagit minsta skada."
Anna Rotkirch står på den liberala planhalvan i moralfrågor, men låter sig inte ryckas med i någon kollektiv extas över friheten för frihetens skull.
Det är en händelse som ser ut som en tanke att boken utkommer i samma veva som riksdagsgrupperna tillfrågats om deras syn på att införa ett tredje kön. ÖT skrev om enkäten på webben den 5 november.
Rotkirch närmar sig frågan ambivalent men vetenskapligt med referenser till en rad undersökningar. Hon talar om sin svårgripbara irritation över diskussionen som "säkert gänger ihop med att jag tycker mig se en tvärsäkerhet, eller enögdhet i trans-/inget-kön-alls-diskussuonen. Det är en doft av självbelåtenhet som kanske inte alls finns där – kanske därför att jag har egna fördomar, men vilka, hur få just denna överspända tankemuskel att slappna av?"
Rotkirch växlar perspektiv mellan det samhällsanalytiska och personliga, blir emellanåt mycket privat för att igen ta sig an världen med president Trump som nav.
Den Trump som genomgående väcker hennes obehag.
"Kan någon säga vad som skulle skilja honom från de auktoritära strömningarna i 1930-talets Europa", frågar sig Rotkirch.
Hon reflekterar över hur vi först efteråt fick höra om Stalins paranoia och Hitlers medicinmissbruk:
"Då det begav sig framstod de som kraftfulla, målmedvetna härskare. Nu ser alla, genom sociala medier, Trumps vansinne i realtid. Vi vet att han saknar moraliska principer och övertygelser / .../ att han saknar tålamod och strategisk insikt. Varför skulle någon lyda honom om han gav en slutgiltigt katastrofal order, något världsfientligt, som inte ens skulle tjäna republikanernas intressen?"
Anna Rotkirch går helskinnad men omskakad genom året med Trump och ställer obehagliga frågor. "Känslornas svall" är ett personligt och inkännande dokument om vår tid.
