|

Vörå levererar revypärla och ett fynd

Det går livat till vid äldreboendet i Vörå. Markus Påhls visar hur stoldans egentligen ska se ut. Zoom
Foto: Johan Strand

Det går livat till vid äldreboendet i Vörå. Markus Påhls visar hur stoldans egentligen ska se ut.

Revy med undertexter och underliggande budskap är krävande, men när det lyckas blir det njutbar humor och budskap i förening. Det lyckades Vörå med i fjol och gör det även i år, skriver Ulf Överfors.
Du hittar dina sparade artiklar då du klickar på ditt konto uppe till höger på sajten och väljer "Sparade artiklar"

Revy

  • SpExit
  • Vörå uf:s revy 2019.
  • Regi: Isa Lindgren-Backman.
  • På scenen: Victor Ohlis, Emil Nyqvist, Fanny Hästbacka, Axel Nyqvist, Nathalie Nyman, Nina Nickull, Kurt Smeds, Frida Backlund, Markus Påhls, Niklas Svartbäck och Tobias Backlund.
  • Rekvisita: Jonathan Nyman, Markus Markkula, Jakob Jakas och Andreas Lönnvik.
  • Ljud: Johnny Dahlin
  • Ljus: Joakim Engstrand
  • Video producerad av: Robin Bokull Productions
 

Under regissören Isa Backman-Lindgrens ledning levererar Vörå uf en ny revypärla. Inte nog med det. Bland nytillskotten på scenen finns ett fynd, Nina Nickull. Hon agerar med en självklar säkerhet, som på amatörnivå och i revysammanhang brukar ta år att uppnå.

I sketchen ”Vårdtrappon” visar hon tillsammans Markus Påhls helt suveränt hur galet det kan bli när våra myndigheter ”förbättrar och utvecklar” vården. Det är helt uppenbart att Nina Nickull har förmågan att ta regi och hon tar med sin debut verkligen plats på revyscenen i Vörå.

"Årets revy är inte bara ett glättigt spel för kulisserna. Det finns sublima undertoner i flera av numren."

 
Årets revy är inte bara ett glättigt spel för kulisserna. Det finns sublima undertoner i flera av numren. Kanske främst i ”Mässon” där Ohlis och Svartbäck gisslar den kyrkliga konservatismen och den kyrkliga homofobin. Jag skall inte avslöja hur det hela slutar, det tycker jag att ni som inte ännu sett revyn får göra själva.

Vi har i vårt land inte samma tradition som England, att gissla vår kyrkas och våra andliga ledares tillkortakommanden. Jag tänker till exempel på Monthy Pyton och Mr Bean med flera. Men Vörå uf är ett undantag. Revyn trampar med den största självklarheten in i det kyrkliga finrummet, mässan. Här finns ingen nåd för homofoba präster att hämta.

Även i flera andra nummer skymtar den här självklarheten, folk skall väl få vara som de är! Inte minst i sketchen ”På pänken” där Niklas Svartbäcks figur ”Seppo” nu återkommer i sällskap med den trånande transvestiten, spelad av Victor Ohlis.

Stackars Seppo (Niklas Svartbäck) har förlorat sitt hem men berättarglädjen är det inget fel på. Transvestiten Victor Ohlis lyssnar tålmodigt när Seppo lättar sitt hjärta.
Foto: Johan Strand

Stackars Seppo (Niklas Svartbäck) har förlorat sitt hem men berättarglädjen är det inget fel på. Transvestiten Victor Ohlis lyssnar tålmodigt när Seppo lättar sitt hjärta.


Niklas Svartbäcks ”Seppo” är uppenbart släkt med den svenske komikern Robert Gustafssons figur ”Arne Anka”. Bägge visar de att misär kan vara humor, hur konstigt det än kan låta. Den trånande transvestiten har kanske också en förebild, eller släkting på den rikssvenska humorhimlen. Han är ganska lik en annan Gustafssonfigur, nämligen brandchefen Hawkind i "NileCity", dock med avsaknad av dennes självförtroende.

Revy med undertexter och underliggande budskap är krävande, men när det lyckas blir det njutbar humor och budskap i förening. Det lyckades Vörå med i fjol och gör det även i år.

Dessutom är scenografin stundvis helt fenomenal. Till exempel i numret ”Båckfunk” där ett helt pensionärsboende rockar loss med sina stolar. Det här är ett genomarbetat nummer med koreografi och tajming.

Lägg till allt detta att amatörgänget levererar med scennärvaro och mimik i alla nummer och att många av numren helt vrider sig och blir något helt annat.

Nathalie Nyman och Fanny Hästbacka beväpnar sig för att våga ta en promenad på kvällskvisten. Vem vet vem som lurar i skogsbrynet?
Foto: Johan Strand

Nathalie Nyman och Fanny Hästbacka beväpnar sig för att våga ta en promenad på kvällskvisten. Vem vet vem som lurar i skogsbrynet?


Ett sådant är ”Skilas åt” där Niklas Svartbäck och Fanny Hästbacka sjunger om att skiljas åt till melodin ”Time to say goodbye”. Det blir en stark känsla och stämning i publiken av att det handlar om att två unga människor som skall skilja sig. Men så är det inte, det är bilen som inte går igenom besiktningen!

Mycket kretsar också kring denna bil. Revyn börjar med en film, som presenterar hela revygänget på bilfärd genom ett vintrigt Vörå till första övningen. Alla medverkande ryms i bilen! Och det är samma bil som också rullas in på scenen i flera nummer.

"Ljus och ljud stöder övergångarna mellan numren, det blir ingen tomgång."

 
Ljus och ljud stöder övergångarna mellan numren, det blir ingen tomgång. Och när det gäller musiken är det en blandning mellan förinspelat och live musik från scenen. Ett koncept som är krävande, men som visar sig fungera.

Till slut en upplysning till alla er som inte kan Vörådialekten. Flygruttan, som förekommer i en sång, har inget med flygrutter att göra. Flygruttan betyder flygekorrar.

Mest läst senaste veckan