Solen skiner men luften är kall. En strid ström av stadsbor kommer förbi för att hedra offren.

– Tre oskyldiga människor. Och andra som kämpar för sina liv. Det är förfärligt, säger Natasha, som just lämnat sin bukett.

– Det var en väldig chock i går. Du tror aldrig att sådant här ska hända hemma hos dig.

Fast när hon tänker efter lite är hon inte så förvånad.

– Det var nog bara en fråga om när. Det har hänt på så många andra ställen i världen, säger Natasha, som helst vill slippa uppge sitt efternamn, till TT:s utsände.

René, lärare i nederländska, har tagit med sina elever – vuxna invandrare– för att lägga ned en blomma.

– Det här är min stad. Jag är härifrån. Jag bor här. Jag åker förbi det här torget säkert fyra gånger i veckan. Jag har suttit på den där spårvagnen så många gånger, berättar han.

Inte heller han är egentligen förvånad.

– Man tänker ju först "vadå, här?!". Men på sätt och vis har man bara väntat på det.

René är rädd för att händelsen kommer att utnyttjas av främlingsfientliga partier inför morgondagens regionalval.

– Men vi holländare brukar ändå kunna se nyktert på sådana här situationer, säger René i Utrecht.