Då och då får alla ta någon meter framåt – i samma takt som de färdighandlade lämnar affären med fullastade vagnar.
– Varsågod, monsieur! ropar vakten och viftar med sin handsklädda hand när ännu en gäst får komma in.
Vid entrén väntar ytterligare förmaningar om att hålla avståndet inne i butiken. Andra skyltar lovar företräde till den som är över 65 – eller arbetar inom vården.
"Ni tar hand om oss, vi tar hand om er", lyder hälsningen från matvarukedjan till vårdpersonalen.
Liknande scener utspelar sig över hela Belgien, liksom Frankrike, Spanien, Italien och många av de andra länder där den snabba coronaspridningen lett till restriktioner och regler som ingen skådat i mannaminne.
Belgien minns ändå ganska väl.
Både under första och andra världskriget hamnade landet hastigt under långvarig tysk ockupation, med utegångsförbud, ransonering och hårda kontroller.
Då som nu manas till enighet.
– Hela landet måste stå enat i den här prövningen. Vi ska bekämpa den här krisen hand i hand, sade premiärminister Sophie Wilmès när hon i tisdags lade fram sitt senaste nedstängningspaket.
Den 45-åriga liberalen var så gott som helt okänd när hon fick ta över som regeringschef i höstas, då företrädaren Charles Michel i stället blev tung EU-bas som permanent rådsordförande.
Wilmès skulle bara sitta tillfällligt till landets partier kunde enas om en ny regering, antogs det. Men nu har krisen gett henne förlängt mandat och till och med en oväntad popularitet.
Hennes framträdanden applåderas. Krishanteringsexperten Catherine Zwetkoff drar sig inte för att kalla talet i tisdags för "perfekt".
– Det fanns ingen panik i hennes tal. Det betonades att det är åtgärder som gradvis införs utefter hur epidemin utvecklas. Det som slog mig var också det att vi måste bry oss om varandra. Social distansering – som ju handlar om att hålla en fysisk distans – kan ju också få folk att komma närmare varandra och skapa band, säger Liège-professorn Zwetkoff till tidningen Le Soir.
Belgien har i omgångar skärpt sin virusvaksamhet. Barer och restauranger stängde i förra veckan, skolorna och universiteten i måndags. Slutet av fotbollssäsongen är uppskjuten till åtminstone den 1 maj.
Åtgärderna här är ändå betydligt mjukare än i grannlandet Frankrike, där invånarna behöver ha skriftliga tillstånd med sig på sina utflykter utanför hemmet.
I Bryssel uppmuntras invånarna att fortsatt ta en promenad eller en cykeltur – fast endast ensam eller i par och bara med personer från samma hushåll.
Och när vårsolen för en gångs skull tittar fram blir nedstängningen till och med ganska behaglig, med lekande barn på gatorna och hemskickade tjänstemän som klipper häckar och putsar cyklar.
Nervositeten är ändå tydlig.
Antalet coronasmittade i Belgien har stigit stadigt sedan den 1 mars. Experterna förväntar sig en topp redan till helgen eller början av nästa vecka.
Inne i matbutiken i Auderghem är oron uppenbar. Kunderna håller sig en bra bit från varandra. Många har munskydd.
Hamstringen syns även här – trots otaliga påpekanden om att ingen brist ännu föreligger.
Riset är så gott som slut. Mjöl och socker har tömts från hyllorna. Tvål går bara att drömma om. Och den sista toapappersrullen tar TT hand om.