|

DEBATT: Bibeln ger etiska riktlinjer för vårt sätt att leva

Jag anser att en präst eller teolog inte har till uppgift att ge landets lantbruksproducenter dåligt samvete för att de bedriver lantbruksproduktion med strikta förhållningsregler och noggrann övervakning, skriver Bo-Göran Åstrand. Zoom
Foto: Arkiv

Jag anser att en präst eller teolog inte har till uppgift att ge landets lantbruksproducenter dåligt samvete för att de bedriver lantbruksproduktion med strikta förhållningsregler och noggrann övervakning, skriver Bo-Göran Åstrand.

Vem kan skuldbelägga lantbrukarna för utvecklingen? Som konsumenter är vi själva en del av denna helhet, skriver biskop Bo-Göran Åstrand.
Du hittar dina sparade artiklar då du klickar på ditt konto uppe till höger på sajten och väljer "Sparade artiklar"

Innan du fortsätter...

Tack vare våra prenumeranter kan vi fortsätta leverera kvalitativa lokalnyheter. Bli prenumerant du också!

1 månad för 1€ Fortsätt till artikeln
Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Prästen Kari Kuula hävdade förra veckan i en kolumn i tidningen Kirkko ja Kaupunki att dagens djurhållning har gått för långt. Han säger att en industriell djurproduktion är djävulsk grymhet. Han hävdar också att den här typen av djurproduktion inte är nödvändig och att både klimatet och djuren skulle må bättre om vi avstod från kött.

Kuulas påståenden har väckt uppståndelse, inte minst bland lantbrukarna som uppfattar att hans kolumn har fått dem att framstå som djävulens hantlangare. Kuula har bett om ursäkt och kolumnen avpublicerades på måndagen.

Jag anser att en präst eller teolog inte har till uppgift att ge landets lantbruksproducenter dåligt samvete för att de bedriver lantbruksproduktion med strikta förhållningsregler och noggrann övervakning. Lantbrukarens långa arbetsdag ger oss rena livsmedel och en levande landsbygd. Inkomsten för det arbetet är inte stor.

Ändå kämpar och sliter fortfarande producenterna för att vi ska ha bästa tänkbara kvalitet framsatt på vårt matbord. För många är det ett kall. Och ett mycket krävande sätt att förtjäna sitt uppehälle på.

Kuula misstog sig också grovt då han på ett allmängiltigt sätt jämförde djurhållningen med koncentrationsläger. De allra flesta finländska lantbrukarna följer givna direktiv och tar väl hand om djuren. Yrkeskåren tar avstånd från djurplågeri och vet att sådant är straffbart.

"Bibeln ger inget svar på om vi ska äta kött eller grönt. Bägge alternativen kan teologiskt försvaras. Däremot ger bibeln etiska riktlinjer för vårt sätt att leva."

 
Det är ett faktum att dagens lantbrukare lever i en pressad situation. En bidragande orsak är den sviktande lönsamheten. Producenterna lever under kravet att producera livsmedel till möjligast låga priser. Handeln pressar inköpspriserna för att vi, konsumenterna, vill köpa livsmedel av god kvalitet så billigt som möjligt.

Det säger sig självt att någon måste betala för att den ekvationen ska gå ihop. Utvecklingen tycks obönhörligt kräva allt större gårdar, längre arbetsdagar och ännu större ekonomiska risktagningar. Vem kan skuldbelägga lantbrukarna för det? Som konsumenter är vi själva en del av denna helhet.

Men likaså är det ett faktum att allt flera, framför allt i den unga generationen, med hänvisning till klimatet, hälsan eller livsåskådning, söker vegetariska alternativ. Ett av besluten på årets Ungdomens kyrkodagar var att det ska serveras åtminstone en vegetarisk måltid varje mötesdag.

Och ungdomarna uppmanar församlingarna att öka de vegetariska inslagen vid möten och samlingar. De söker alternativ och frågar om vi kan fortsätta som förut. Och vem kan skuldbelägga ungdomarna för det? Som medmänniskor är vi också här en del av helheten.

Bibeln ger inget svar på om vi ska äta kött eller grönt. Bägge alternativen kan teologiskt försvaras. Däremot ger bibeln etiska riktlinjer för vårt sätt att leva. Genomgående framhålls vårt ansvar för världen och miljön, för människor och djur. Vi uppmanas till måttfullhet, hållbarhet och solidaritet.

Hur det här ska förverkligas i dag är producenternas, handelns, konsumenternas och politikernas gemensamma utmaning. Därför behöver vi en respektfull dialog och samhällsdiskussion.

Jag vill tacka våra lantbruksproducenter för att ni varje dag i veckan arbetar för vårt gemensamma bästa. Och oberoende av kött eller grönt är ni i nyckelställning när det gäller det mest grundläggande för oss alla: Att vi ska ha mat för dagen.

Mest läst senaste veckan