|

Laurén nyanserar bilden av Putins Ryssland – kallar Navalnyj stjärnbloggare och riktig politiker

Anna-Lena Laurén är aktuell med boken "Sammetsdiktaturen" med underrubriken "motstånd och medlöpare i dagens Ryssland". Zoom
Foto: Oksana Yushko

Anna-Lena Laurén är aktuell med boken "Sammetsdiktaturen" med underrubriken "motstånd och medlöpare i dagens Ryssland".

I sin nya bok skriver Anna-Lena Laurén insiktsfullt också om kulturkrockar i vardagen. Men mystiken kvarstår.
Du hittar dina sparade artiklar då du klickar på ditt konto uppe till höger på sajten och väljer "Sparade artiklar"

Innan du fortsätter...

Tack vare våra prenumeranter kan vi fortsätta leverera kvalitativa lokalnyheter. Bli prenumerant du också!

1 månad för 1€ Fortsätt till artikeln

SAKPROSA

  • Sammetsdiktaturen. Motstånd och medlöpare i dagens Ryssland. Anna-Lena Laurén. Förlaget 2021. 185 s.
 

Churchill sade det bättre, också i fri översättning: "Ryssland är en gåta, insvept i mystik i en rebus." ("Russia is a riddle, wrapped in a mystery, inside an enigma")

Den gången, i oktober 1939, handlade det om Molotov-Ribbentroppavtalet, men citatet har överlevt och återgetts otaliga gånger och getts en vidare betydelse än så.

Men det har en fortsättning, där han faktiskt har en förklaring, men som man sällan ser citeras: "...men kanske det finns en nyckel. Den nyckeln är Rysslands nationella intresse."

Drygt 80 år senare framstår Ryssland som ett lika stort mysterium. En som gjort sitt bästa för att skingra dimmorna är den finlandssvenska journalisten Anna-Lena Laurén, Moskvakorrespondent för Hufvudstadsbladet och Dagens Nyheter. Hon är också också kolumnist i Suomen Kuvalehti och bevakade tidigare Ryssland för svenska Yle.

Annons
2008 gav hon ut boken "De är inte kloka, de där ryssarna", och 2015 skrev hon tillsammans med Peter Lodenius boken "Ukraina – gränslandet".

Nu är Laurén tillbaka med essäsamlingen "Sammetsdiktaturen. Motstånd och medlöpare i dagens Ryssland".

Så här ser omslaget ut till Anna-Lena Lauréns bok
Foto: Förlaget M

Så här ser omslaget ut till Anna-Lena Lauréns bok "Sammetsdiktaturen. Motstånd och medlöpare i dagens Ryssland."

Jag skriver den här recensionen medan utrikesministrarna Haavisto och Lavrov möts i Sankt Petersburg och ska diskutera den brännheta frågan om hur Ryssland behandlar oppositionspolitikern och regimkritikern Aleksej Navalnyj, och Haavistos ståndpunkt till diskussionen var klar på förhand – Navalnyj ska friges.

"Anna-Lena Laurén betecknar Navalnyj som "stjärnbloggare" och nummer ett bland den nya generationen politiska ledare i Ryssland."

 

Anna-Lena Laurén betecknar Navalnyj som "stjärnbloggare" och nummer ett bland den nya generationen politiska ledare i Ryssland. "Han är Rysslands första politiker som till hundra procent behärskar 2010-talets verktyg: dels sociala medier, dels hur man bygger upp ett gräsrotsnätverk över hela landet." Laurén slår fast att det är han och ingen annan som för kommandot när det gäller demonstrationerna.

Fast i skrivande stund måste man väl säga "var"; boken är skriven efter försöket att förgifta honom men före Navalnyj dömdes till fängelse.


Laurén har aldrig intervjuat Navalnyj men väl träffat honom då han öppnade en ny stab i staden Tula, och ger en levande bild av hur världsvant och rutinerat han mötte aktivistgruppen som var på plats. Som reporter har Laurén förmåga att ge närvarokänsla, men iakttagelserna är mer än yta. Hon ser hans styrka och kapacitet i hans sätt att agera och slår fast att Navalnyj är "något så för Ryssland ovanligt som en riktig politiker".

Hon ger också en tillbakablick på hans karriär som sanningssägare och avslöjare av korruption. Hennes bild visar tydligt vilken nagel i ögat han är på Putinregimen och gör det tydligt varför man vill tysta honom.

Trakasserierna mot Navalnyj är bara ett exempel på Putinregimens maktutövning, som Laurén är noga med att beteckna som auktoritär, inte totalitär.

"Trots att aktivister kan tystas finns det motstånd, och Laurén säger att det finns många människor som står fast i kampen för det rätta."

 

Trots att aktivister kan tystas finns det motstånd, och Laurén säger att det finns många människor som står fast i kampen för det rätta.

"Jag träffar hela tiden de här människorna i mitt jobb", skriver Laurén och säger att det är de som inspirerat henne till boken.

Systemet är, som sagt, inte totalitärt men förutom auktoritärt oerhört korrupt, vilket enligt Laurén gör det både segt och skört. "Segt eftersom eliten har ett starkt intresse av att systemet fortlever, skört eftersom alla vet hur ruttet det är."


Lauréns skildring och analys av maktutövningen är insiktsfull och bjuder på långt fler exempel än vad som ryms i en recension, men minst lika givande är de glimtar av ryskt vardagsliv och – jag är inte riktigt bekväm med uttrycket, men låt gå för det – den ryska folksjälen.

Kulturkrockarna är många, och acklimatiseringen för en västerlänning tar länge. Laurén skriver om hur ryssar rutinmässigt svarar njet på alla frågor, när det egentligen efter att man upprepat frågan ett antal gånger med olika formuleringar, borde vara da, en frustrerande byråkrati som ryssarna själva tar med en axelryckning och inte förstår vad det nu är att bråka om och en likgiltighet inför saker som inte fungerar eller förklaringar man inte får.

"Varför skulle man behöva det", är en allmän reaktion.

"Ryssen älskar enligt Laurén att säga emot bara för sakens skull."

 

Men hon skriver också om ett folk som älskar och kan sina stora författare, om djupa vänskapsband och ett folk som upphöjt det kreativa grälet till en konst. Ryssen älskar enligt Laurén att säga emot bara för sakens skull.

"Det enda man behöver göra är att ställa en fråga. Till exempel:
– Varför säger ni alltid njet?
– Njet. Du missförstår."


"Sammetsdiktaturen" ger en djup och nyanserad bild av dagens Ryssland, där ingenting är svartvitt och där hon utmanar våra slentrianmässiga uppfattningar om det stora landet i öster.

Men också efter att jag läst boken är gåtorna insvepta i mystik många.

Kommentarer

Tyck till!

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt ger vi dig möjligheten att kommentera och diskutera den här artikeln. Håll dig till ämnet och håll god ton. Vårda ditt språk och respektera andra skribenter och personer i artikeln. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer som vi bedömer som olämpliga.

Mest läst senaste veckan